Alla behövs – och det börjar i skolan!

Synpunkter som kommer från intervjuade rektorer och lärare på skolor vilka har få avhopp, ger en gemensam röd tråd av rekommendationer att ta fasta på.

•    Att möta elever som unika och likvärdiga samt att tro på deras förmåga.
•    Att skolan har tydliga mål, betonar resultat och följer upp varför elever hoppar av.
•    Att skolan är flexibel, har en bra introduktion och kvalificerade studie- och yrkesvägledare som motiverar eleverna att välja rätt utbildningsväg.
•    Att personalen kan samarbeta och involvera eleven samt har en god samverkan med arbetslivet.
•    Att personalen har förmåga att upptäcka och tillgodose elevens behov.
•    Att följa upp elevernas resultat och nyttjar kompetensen hos elevhälsans personal.

Klokskap – ja, nästan självklarheter – präglar råden. Men ändå verkar de inte vara så lättfångade i verkligheten när statistiken av avhopp från landets gymnasieskolor talar sitt tydliga språk. Till exempel är spannet stort mellan de kommuner som hade högst andel elever (87,9%) respektive lägst andel elever(46,3%) som genomgick sina gymnasiestudier på tre år, med start 2007. Många går sedan på komvux och vid 24 års ålder har dryga 90% ett avgångsbetyg från gymnasiet.

Resultatet räcker inte när arbetskraftsbristen rullar in.

Det är inte heller svårt att i råden se det parallella spåret till vad som brukar känneteckna ett gott arbetsliv. Alltså, ett skickligt ledarskap på första linjen med förmåga att se medarbetarnas olikheter. Dessutom behövs även ett starkt och tydligt ledarskap på den mer strategiska nivån.

I skolans värld där, förutom rektorers självklara strategiska ledarroll, också första linjens ledare är lärare. Dessa måste ha modet att vara såväl tydliga, trygga ledare som kloka vägvisare för varje elevs mer eller mindre unika inlärningsprocess.

Tack för mig och förtroendet att blogga denna vecka. Det har varit både intressant och stimulerande, hälsar Barbro Skoglund från den försommarvackra skärgården i Luleå.