”Arbetsmiljösverige har blivit tudelat”

Arbetsmiljösverige har blivit tudelat. På ena stället finns skyddsronder och skyddsorganisation. På andra stället råder en arbetsmiljö som för tankarna till 1800-talet. Under ett liv som journalist samlar man på sig ett otal berättelser. En del av dem – tyvärr ganska många – glömmer man bort. Andra biter sig fast. Några ger mig ingen ro.

En av de senare handlar om ett par skor. De var helt utslitna. De höll knappt ihop. Han som gick omkring i skorna hade lika gärna kunnat gå barfota.

Det som var speciellt i detta fall var att bäraren arbetade på ett bygge. Där kunde en enda rostig spik ha orsakat allvarlig sjukdom. Där kunde en fallande balk ha lett till en krossad fot. Det finns goda skäl till kravet på skyddsskor när man jobbar på sådana arbetsplatser.

Mannen med de trasiga skorna var papperslös arbetare. Han som berättade historien för mig var en arbetsmiljöinspektör, som träffade på mannen i samband med ett oanmält besök på bygget. Och det som gör att jag inte kan släppa den är vad den berättar om dagens Sverige.

För det här är ingen historia från förr. Den är bara några år gammal. Ja, det är rentav så att den knappast hade kunnat berättas för bara 20 år sedan.

På bara ett par decennier har det skett en slags tudelning av arbetslivet. Människor med samma yrke kan arbeta i en rimlig arbetsmiljö på det ena stället, och i en arbetsmiljö som för tankarna till 1800-talet på det andra stället. På den ena arbetsplatsen: systematiskt arbetsmiljöarbete, skyddsorganisation, skyddsronder, bra fallskydd och säkra maskiner. På den andra: inga fallskydd när du arbetar på hög höjd, tolv timmars arbetsdagar, asbestrivning utan andningsskydd, konstant risk för att du blir lurad på lönen.

Det är ett arbetsliv vi andra inte ser så mycket av. Någon gång kan en duktig journalist som Elinor Torp dra isär skynkena och berätta hur det ser ut (läs till exempel Vi, skuggorna – Leopard förlag). Men annars: tystnad. Den tystnaden är bekväm. Sådana här arbetsmiljöer och arbetsvillkor gör många saker billigare för oss som har lite pengar över. Det gäller allt från lägenhetsrenoveringar till restaurangbesök, fönsterputsning, taxiresor och en lång rad andra vardagstjänster. Vi ser kanske dem som arbetar, men inte deras villkor.

De här arbetsmiljöerna är delvis osynliga även för de som borde ingripa. Visserligen var arbetsmiljöinspektören som berättade historien om skorna med i ett myndighetsgemensamt projekt mot kriminalitet i arbetslivet, och visst fick de syn på en del – alltifrån brist på skyddsutrustning till sovplatser i källaren på biltvättar. Men som de själva brukar säga; de skrapar bara på ytan.

Detsamma gäller för facken. Det finns visserligen exempel på att de kommit åt missförhållanden, som när det lilla syndikalistfacket lyckats klämma åt en hel del skumma byggföretag. Men för varje skurk som åker dit väntar tio andra i kulisserna. När de som utnyttjas är rädda för att förlora sina arbetstillstånd eller för att överhuvudtaget upptäckas då de är papperslösa, verkar spelplanen närmast riggad till de arbetslivskriminellas fördel.

Nå, hur gick det då för honom med de trasiga skorna? Vad jag vet så utvisades han. Kanske har han kommit tillbaka. Kanske renoverar han lägenheten bredvid din. Du kanske inte ens har sett honom. Det finns många som tjänar pengar på att sådana som han finns men är osynlig.