Återhämtningen, när kommer den egentligen?
Återhämtningen kommer snart. Återhämtningen har börjat.
Återhämtningen låter vänta på sig.
Publicerad: 2010-05-11
Sedan finanskraschen 2008 har ordet ”återhämtning” upprepats som ett
mantra i regeringskorridorer och fikarum, på tidningsredaktioner och
styrelsemöten, bland börsmäklare och arbetslösa. Snart kommer den.
Snart är den här. Vågdalen har nått sin botten. Nu kan det bara bära
uppåt.
Och så kommer det en grekisk kris och vågen liksom hejdar sig,
tvekar, och med ens börjar prognosmakarna prata om att återhämtningen
är i fara, men bara just nu. Den kanske drar sig tillbaka, men förr
eller senare kommer den forsande och sköljer av oss alla bekymmer.
Tron på återhämtning är naturlig. Det är så de ekonomiska cyklerna
har sett ut de senaste 150 åren. Högkonjunktur följer lågkonjunktur.
Recessioner tar slut. Efter 1930-talsdepression och världskris följde
1950- och 1960-talens rekordår.
Men samtidigt finns det något nästan religiöst i tron på den väntande
återhämtningen, gör det inte? Tillväxten dör men återuppstår, gång på
gång, som en annan Fågel Fenix.
Tron blir sanning så länge som ekonomin fortsätter att växa. Men kan
den göra det, för evigt? Tre procents tillväxt brukar anses normalt.
Resultatet skulle bli att vi konsumerar cirka 16 gånger mer om ett
sekel. Det finns experter på världens resurser som har en del att
säga om sådana visioner.
Någon gång kommer kanske tillväxten att stanna av. Då lär det bli
fråga om ett tillfälle till andhämtning snarare än en återhämtning.
Publicerad: 2010-05-11
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
