Att höra men inte lyssna ett skvatt
Ibland säger min man till mig ”Hallå Anna, lyssnar du inte?” Jag, som uppenbarligen varit lite disträ eller frånvarande vid det tillfället, kan då liksom ”spela tillbaka bandet” och säga ”joho det gör jag visst det” varpå jag (någorlunda) upprepar det han sagt. Trots det ser min man något frustrerad ut. Det är förstås en stor skillnad på att höra vad någon säger och lyssna på vad någon säger.
Publicerad: 2009-06-02
I arbetslivet (som i livet) är det ganska vanligt att vi inte riktigt lyssnar på varandra och det finns flera orsaker till det. Vi är upptagna med våra arbetsuppgifter (gärna flera på en gång), med hur vi själva uppfattas av andra, eller med ett allmänt högt tempo, omorganisationer eller andra stressfaktorer. MEN – ni minns det där med kraften i att bli positivt förstärkt (som jag skrev om igår)? Att öka lyssnandet gentemot kollegor är just positiv förstärkning, och en av de typer av positivt förstärkning som vi lättast har till hands på jobbet. Är du dessutom chef så har du mycket att hämta i detta, för ökad trivsel och ökade resultat.
Aktivt lyssnande är ett effektivt verktyg, av flera orsaker! Till exempel så minskar du risken att bli fångad av dina egna upprörda känslor, du kan lättare förhålla dig objektiv, och det ökar chanserna till konstruktiv problemlösning. Att lyssna fordrar alltså mer av oss än att bara höra vad den andre säger. Du behöver kunna förmedla tillbaka att du inte bara lyssnat, utan försökt förstå och kan bekräfta den andre.
Att bekräfta innebär att förmedla respekt och förståelse. Ofta blandar vi ihop bekräftelse med att hålla med eller att överge våra egna åsikter. Därför känns det hotfullt för många. Men det är en missuppfattning! Att hålla med någon eller uppfylla den andres önskemål måste man inte, bara för att man visar att man kan se det begripliga i en annans reaktion. Man kan till exempel bekräfta patientens önskan om mer smärtstillande utan att höja dosen. Jämför ”Äh, nu får du sluta tjata Ingrid, jag har ju sagt att du står på maxdos, är det du eller jag som är sjuksköterskan här?” vs ”Ja, jag ser att du har ont och jag förstår att du vill höja dosen, jag önskar att jag kunde göra det”.
TROTS att vi har en stor, social hjärna, misslyckas vi ofta med att se situationer ur andras perspektiv! Vi sårar varandra oavsiktligt, vi missförstår den andres behov, våra uppriktiga försök till samarbete misslyckas, vi litar på onda och misstänker goda avsikter. Men lite ljus kastat på ämnen som dessa och med lite konkret träning skulle vi kunna få till bättre fungerande relationer, både på jobbet och hemma!
Publicerad: 2009-06-02
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
