Att våga

Handen på hjärtat, är du rätt person på rätt plats, brinner du för ditt arbete, lever du utan söndagsångest? Känner du energi och glädje i det du gör, eller gör du det som förväntas eller det du tror förväntas av dig? Kör du på utan att vare sig känna eller tänka efter?

Att våga kan handla om mycket. Allt ifrån att välja rätt arbete, vara sig själv, välja en klädstil som ger uttryck för ditt rätta jag eller en partner och ett förhållande som ger dig liv.  Bryta upp från något som kanske inte är dåligt, men heller inte bra.

Att våga välja vad du skall arbeta med, faktiskt bestämma dig för vad du vill göra. Kunna lyssna inåt och lita på den berömda magkänslan. Hjärta och hjärna synkar ju inte alltid.

“Vi kan mer än vad vi tror” är ju en känd mening, men om du inte reflekterar, lägger tid och kraft på det som brinner på djupet av ditt innersta kan du heller inte nå fram och prestera ditt bästa. Du blir lagom nöjd, går på sparlåga, kan säkert prestera hyfsat ändå för att nå “årsbonusen”. Passion – att brinna för det du gör – gör resan mot målet både roligare och enklare. Du blir i helhet gladare både hemma och på jobbet, alla pusselbitar som du i dagliga livet skall få samspelta hänger ihop. Mår du inte bra hemma märks det i jobbet, mår du inte bra i ditt yrkesverksamma liv mår du heller inte helt hundra på hemmaplan.

Hur många känner stolthet och engagemang i sitt arbete och de arbetsuppgifter som utförs? Att de känner glädje och iver när måndagsmorgon närmar sig, att de blir rika av att gå till arbetet – inte bara i rena pengar utan också i att de känner sig tillfreds, känner engagemang, glädje, skratt, stolthet över det utförda arbetet? Gruppen som nöjer sig med “skapligt” är nog ganska stor, skulle jag tro. De som nöjer sig med “skapligt” och ser fram emot sommarsemestern, de fyra veckorna där det skall hinnas med ALLT. Då man är mer slut än utvilad när man kommer tillbaka till jobbet, då hösten nalkas bakom hörnet och kalendern gapar tom på röda dagar. Nästa anhalt för ledighet är julen.

Våga bryt upp och gå vidare oavsett om det handlar om relation, arbete eller kompisförhållande! Att våga bryta upp från kompisrelationer kan vara det svåraste, mycket svårare än att bryta upp från ett förhållande. För vad säger man till en kompis som har blivit en energitjuv, en så?n som dränerar en på energi, någon som man känt länge och som bara åker med år ut och år in utan att bidra? Där man känner tomhet efter varje möte, en som bara tänker på sig själv och sitt och som överhuvudtaget inte intresserar sig för dig och ditt. Säger man “jag gör slut”, eller “vi borde inte träffas mer”? Nja, de flesta av oss fegar nog ur och faller ur bild lite successivt… med ett “det bara blev så”.

Livet är för kort för att låta det passera, att bara existera och inte leva fullt ut. Jag själv jobbar en hel del med frågan, jag gillar att det händer saker och är i full aktivitet. Min egen utmaning är just att stanna upp reflektera – och framförallt att njuta och att inte alla gånger vara så förbannat självkritisk. I samma andetag som självkritiken biter sig fast, så kommer den lilla djävulen in i bild och krånglar till allt. Säger “men annars kommer man ingenstans eller inte lika långt och vad är tillräckligt långt för att jag ska känna mig nöjd?” Kommer jag någonsin att göra det?

Jag har hoppat fritt fall med mitt företag Nilistyle, men jag har bestämt mig och jag tror att det är det det hela handlar om – att bestämma sig för att våga att gå emot alla som snällt påtalar alla hinder, h r krångligt det är, all konkurrens som finns etc. Kanske för att de just inte vågar och att de utgår från sina egna rädslor? Eller är det jobbigt att se andra våga och kanske lyckas?

Det finns en plan och ett mål. Bra! Alltid en början, men i detta fall har jag bestämt att gå på min magkänsla och låta den styra mig mot målet. Jag skall njuta och ha roligt på vägen!
Att försöka med en mindre piska ta mig fram mot mål. Väl framme vid målet vore det tråkigt om jag var helt slut, undrande vad som hände? Och även om en känsla av stolthet skulle infinna sig, har jag inte njutit under resans gång är det då någon mening? Eller är meningen att jag i alla fall vågade? Att jag vågade starta ett eget företag, kasta mig utför – var det meningen?

Handen på hjärtat, var är du på väg och vill du dit?!?