Avslöjad?

Sista november förra året kom DO med sitt beslut i det så kallade Niqab-ärendet (frågan om en muslimsk kvinna skulle få bära niqab, ett plagg som döljer ansiktet men inte ögonen, i sin utbildning till barnskötare). Ärendet har resulterat i en mängd frågor och funderingar från deltagarna på mina utbildningar inom jämställdhet och likabehandling.

I efterdyningarna av DO’s svar hör jag de upprörda rösterna om kvinnoförtryck och om niqaben som en symbol för detta. Det är inte längre argumentet om vikten av ögonkontakt med eleverna som framhålls. Det argumentet har redan bemötts av fakta kring fungerande situationer gällande blinda pedagoger samt en ständigt ökad efterfrågan på distansstudier och lektioner via nätet. Vi behöver inte ha ögonkontakt för att kunna förmedla eller ta till oss kunskap. Och vad är egentligen ”värst” för dig som barn, att ha en lärare vars ansikte du inte ser,  att ha en lärare som inte ser dig eller att ha en lärare utan behörighet och pedagogisk utbildning? Jag kan inte heller hjälpa att jag undrar vilken grupp som är störst i våra förskolor och skolor idag…

Så när argumenten om säkerhetsrisk eller hygienfråga (de enda argumenten som kan inskränka på rätten till att uttrycka sin etnicitet eller religion) fallit och ögonkontaktsargumentet blivit pinsamt då famlar man. Och så yttras det jag upplever att frågan i Sverige handlat om hela tiden, att detta är något osvenskt. Att det upplevs som främmande och därmed skrämmande. Att det stider mot vårt sätt att vara, mot våra värderingar. Så slängs det gärna in ett ”vi som är så jämställda, det här är kvinnoförtryck”. Eller som en av de som tycker till om TV4 nyheternas debatt om heltäckande slöja som barnskötare uttrycker sig ”I mina ögon är burkan en symbol för just kvinnoförtryck och man anser att det är okej att barnen lär sig att normalisera detta förtryck”. När jag hör dessa argument önskar jag att jag kunde teckna.

Om jag kunde teckna skulle jag göra det. Då skulle jag teckna en kvinna i niqab, en kvinna med silikon insprutat lite här och var och sedan en kvinna med en tankebubbla som säger ”kvinnor bör stå vid spisen och föda barn” Sedan skulle jag fråga: Vem representerar till störst del en snedvriden kvinnosyn? Och vem kommer till störst del påverka mitt barn att få en snedvriden kvinnosyn? Jag kan inte heller hjälpa att jag undar vilken grupp som är störst på våra förskolor och skolor idag…

Nu kan jag inte teckna men jag hoppas ha förmedlat en bild ändå. Bilden av att det är lättare att angripa det vi ser men så mycket svårare att komma åt de värderingar som styr vårt handlande.