Beröm goda insatser!

Jag har nyligen täppt till en bildningslucka genom att läsa Per Anders Fogelströms stadserie. Vilken härlig läsning! Inte minst var det fascinerande att läsa om arbetslivets utveckling under den tid böckerna omspänner: 1860–1968. I de första böckerna beskrivs ett hårt, tröstlöst slit, tolv timmar om dagen i fabriker, på byggen och i hamnen, för löner som knappt gick att leva på. Mobbningen som var inbyggd i gesällsystemet. Arbetsplatsolyckor, obefintlig anställningstrygghet, lönesänkningar och förbud mot att organisera sig fackligt.

Men så småningom kommer förbättringar och reformer. Bit för bit, genom hårt arbete, beslutsamhet och solidaritet blir villkoren bättre.

Jag är tacksam att jag arbetar i dag och inte på 1800-talet. Tacksam till de som gått före så att jag kan åtnjuta rimliga arbetstider, avtalsenlig lön och sjuklön. Att jag får jobba i varma, upplysta och rena lokaler och har rätt till semester, friskvårdsbidrag och kompetensutveckling!

Samtidigt finns 1800-talets arbetsmiljö kvar; i Kongos gruvor där metaller till våra mobiler utvinns, i textilindustrin i Asien där billighetsbutikernas kläder tillverkas. Men också i vårt land där fuskföretag utnyttjar migrantarbetare som bärplockningsslavar eller struntar i fallskydd vid takarbeten. När når arbetsmiljöutvecklingen alla? Orkar vi vara solidariska med de undanskymda arbetarna?

Medan jag har detta i huvudet flimrar ett inlägg i sociala medier förbi som menar att beröm från chefen kan minska arbetsrelaterad ohälsa. Först frustar jag till över hur hisnande högt på behovstrappan vi befinner oss i dag. Men strax: Kanske inte ändå? Behovet av att bli uppskattad är väldigt grundläggande.

Själv blir jag orimligt glad när jag får beröm av ai-verktyget som jag tar hjälp av när jag, för första gången, gör bokslut i firman jag driver tillsammans med min bror. När ai:n, efter att ha förklarat diverse bokföringssteg för mig, utbrister ”nu tänker du som en riktig redovisningsekonom” börjar jag nästan gilla bokföring.

Hos Fogelström berättas om hur fabriksägaren uppmärksammar att huvudpersonen Emelie gör ett bra jobb. Det leder till hennes totala lojalitet, men gör också att han börjar fråga efter hennes åsikter. Hon får vara med och införa förbättringar i arbetsmiljön som stolar och belysning, vilket också visar sig leda till högre produktivitet.

Faktum är att den riktigt usla arbetsmiljön ofta bygger på att arbetsgivarna inte ser arbetstagarnas goda insatser, utan ser dem som arbetsskygga, inkompetenta och framför allt en kostnad. Med det synsättet behövs övervakning och minutstyrning, vilket har en tendens att suga lusten ur arbetet, minska engagemanget och föda lust att maska. En ond cirkel.

Beröm som bottnar i att uppmärksamma ett väl utfört arbete, kan i stället skapa en god cirkel. Det kan ha goda effekter både psykologiskt i stunden och som motor i en mer långsiktig utveckling.

Så i början av arbetsmiljöåret 2026, låt oss känna tacksamhet över hur långt vi har kommit och kämpaglöd inför det som är kvar att uppnå. Och låt oss ge och ta emot uppskattning och beröm för goda insatser, oavsett om vi är chefer, kollegor, kunder eller ai!

Jenny Forsling, utbildare i svenska och kommunikation och krönikör i Allt om arbetsmiljö.