”Bra att gå i andras skor”

Det finns en övning som kallas privilegiepromenad där deltagarna får rada upp sig på en linje och sedan får frågor som: ”Kan du hålla den du älskar i handen utan att få kommentarer, kliv ett steg framåt”, ”Har du blivit diskriminerad på grund av din hudfärg, kliv ett steg bakåt”, ”Har du aldrig behövt oroa dig för hyran, kliv ett steg framåt”. När övningen är slut brukar deltagarna ha kommit olika långt från urspungslinjen. Vad man än tycker om just denna metod, så blir det onekligen tydligt hur olika det kan vara för oss alla, vilka olika förutsättningar vi har. Inte sällan har den som är närmast det som betraktas som norm flest privilegier och har promenerat längst sträcka.

Att få syn på vad som betraktas som norm är viktigt för att lyckas med inkludering, säger forskaren Kristina Palm, professor i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet, som jag intervjuade då hon skrivit en kunskapssammanställning om hur inkludering på arbetsplatser kan åstadkommas.

Inkludering är enligt hennes definition när en person upplever sig vara en erkänd medlem i arbetsgruppen och blir behandlad utifrån sina specifika behov. Det handlar om att få vara unik och få vara med utan att känna att man måste anpassa sig för att vara som de andra.

Kristina Palm betonar att det kan verka som om alla ”passar in” i normen men att det beror på att många har anpassningsstrategier, strategier som tar mycket energi. I värsta fall riskerar den som exkluderas på arbetsplatsen att drabbas av psykisk ohälsa även om exkluderingen är omedveten – vilken den ofta är, visar forskning.

I detta nummer har vår reporter Kamilla Kvarntorp skrivit om hur situationen för transpersoner ser ut på svenska arbetsplatser. Den är mycket tuff för många. Hälften av transpersonerna tvingas dölja sin identitet på jobbet av rädsla för att bli diskriminerade och trakasserade. Missa inte dessa artiklar som du läser här.

Vi vet så lite om andra människor, om deras ryggsäckar och förutsättningar. Det är ju knappast något märkvärdigt att påpeka det men de allra flesta av oss behöver nog påminna oss själva. Påminna oss om att vara nyfikna, försöka lära och träna på att se den andres vy. Träna oss att gå, om inte en mil så en stund med någon annans skor, och sedan låta dem ha just de där skorna, inte låta dem byta bara för att passa in.