Dekadent deckadens
Fredag och här ska läsas deckare i helgen! Allt husligt stök har reducerats till minimalast möjliga. Storhandlandet och matplanerandet inför nästa veckas gäster klarades raskt av igår kväll liksom ett par maskiner tvätt. Några tag med Voltan över den nybonade parketten och en avslutande badrumsstädning till ”101 Classics – The Best Loved Classical Melodies” och allt är klart för deckadens. Dödlig deckadens kan man nästan säga, för här ska kopplas av, kopplas bort och kopplas ifrån med hjälp av deckarläsning.
Publicerad: 2009-08-28
Inomhuspicknick med sandwich får det bli eller utomhuspicknick vid Vänern om vädret är passligt. En färdigköpt marsipantårta understryker den totala dekadensen eftersom jag normalt bakar allt bröd själv. Strängeligen förbjudet att närma sig något slags arbete på hela helgen. Samtliga icke nödvändiga aktiviteter stoppas omedelbart vid jobbets slut
kl 16.30 och får återupptas först på måndagsmorgonen.
Vad ska lånas hem av alla nya deckare? Som bibliotekarie köper jag inte så ofta böcker numera. Hyllorna bågnar av allehanda läsvärt och behöver gallras. En lånetrave får det bli, men den omtalade ”Hypnotisören” av författarpseudonymen Lars Kepler har jag redan lyssnat på som CD-bok med min absoluta favoritinläsare, Peter Andersson.
Henning Mankells senaste, drygt drygt 500 sidor med ”Den orolige mannen” väljer jag förstås och någon gammal pålitlig gunstling, låt oss se nu …
En oslagbar här och nu känsla ger ”Förlorad” av den australiske författaren Michael Robotham. Läget är akut: En natt dras den skottskadade och svårt nedkylde kommissarie Vincent Ruiz upp ur Themsen. Egentligen är han redan död, men i deckare måste hjälten överleva när han först blir skjuten, sedan håller på att både drunkna och förblöda, blir av med ett finger, tappar minnet, dör och återupplivas av sjukvårdspersonalen med doktor Bennett i spetsen som konstaterar: ” … ni har haft tur som en tok.”
Denna deckare kräver hundraprocentig närvaro av läsaren eftersom alla krafter går åt till att stå vid kommissariens sida i hans svåra stund.
När man försjunker i deckare är man här och nu. Ges liksom inga andra möjligheter. Härligt avslappnande och mycket dekadent att unna sig att läsa så mycket man orkar eller tills ”ögona blör”, som min storkusin brukar uttrycka det när hon stormläser koncentrerat.
Gillar man inte deckare kan man precis lika gärna välja något annat engagerande som t ex ”Solens rike” av J.G. Ballard. Lätt att läsa, men mycket allvarlig och lika aktuell nu som då. Vi får följa ett barn i andra världskrigets Shanghai, den engelske överklasspojken Jim, som kommer ifrån sina föräldrar i krigets kaos. Han tvingas navigera på egen hand i en hotfull storstad full av evakuerade hus, japanska soldater och kinesiska rövarligor. Lika svårt att vara på flykt då som nu. Ett barn på flykt – inget nytt med det utan precis vad vi ser varje dag på TV-nyheterna. Fast vänta nu, här rör det sig om ett välbärgat västerländskt barn, en pojke som nästan skulle kunna vara svensk …
Det märkliga är att efter en sådan här läshelg, när man sprungit ett själsligt maraton, brukar saker och ting falla på plats. På måndag morgon har de problem och beslut som man funderade över veckan innan plötsligt klarnat. Lösningarna ligger där uppenbarade. Hjärnan har fått vila genom att den har sysslat med helt andra saker. När man återvänder till problemen, så är de gone with the wind.
Därför då och då dödlig deckadens! God Helg på Er!
Ing-Britt Persson
Publicerad: 2009-08-28
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
