Dela föräldraförsäkringen!

Under Almedalsveckan passade Statistiska Centralbyrån, SCB på att lansera sin nya rapport ”Nu för tiden”.
Det är en undersökning om svenska folkets tidsanvändning under åren 2010-2011. Sedan 1994 finns krav på att svensk statistik är könsuppdelad (utifrån juridiskt kön), vilket har inneburit att vi kan göra jämförelser mellan hur ojämställda vi var då och hur ojämställda vi är nu.
Kvinnor och män arbetar enligt undersökningen i genomsnitt ungefär lika mycket, drygt 7 timmar per dygn. Det vill säga om man räknar ihop det betalda förvärvsarbetet och det obetalda hemarbetet (till exempel hushållsarbete, annan typ av hemarbete, att ta hand om barnen och så vidare). Men kvinnor lägger fortfarande mer tid på det obetalda hemarbetet än män, medan män lägger mer tid på det betalda förvärvsarbetet. Detta är förstås ett stort problem både utifrån ett ekonomiskt maktperspektiv men också utifrån kvinnors framtida ekonomiska förutsättningar. Det obetalda hemarbetet är exempelvis inte pensionsgrundande. Lägg dessutom till det faktum att kvinnors betalade arbete belönas mindre än mäns och att Sverige har ett lönegap på runt 14 procent.
Något som är positivt är att kvinnors förvärvsarbete har ökat sedan 1990-talet. Av kvinnors totala arbetstid är numera 54 % betald– till skillnad från 1990 då motsvarande siffra var 45 %. Det som fortfarande är oförändrat är männens beteende. Numera lagar de visserligen lite mer mat och tar hand lite mer om barnen än vad de gjorde på 90-talet. Men i stort sett har den tid som männen lägger på hushållsarbete förblivit oförändrat.
Den stora ojämställdheten råder fortfarande mellan småbarnsföräldrarna. I gruppen sammanboende småbarnsföräldrar lade kvinnor ner 3,6 timmar per dygn på betalt förvärvsarbete. Motsvarande siffra för män var 6,1 timmar.
Även om det finns vissa positiva tendenser så är ojämställdheten alltså fortfarande ett problem i Sverige. Visionen – att kvinnor och män har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på livets alla områden – är långt ifrån nådd.
Vilka samhälleliga insatser kan då leda till förändring? En av de möjligheter som nämndes på seminariet var individualiserad föräldraförsäkring – det vill säga att hela eller delar av föräldraförsäkringen är individuellt kopplad till respektive förälder och att det inte går att ”lämna över” den på den andra. Detta skulle med stor sannolikhet leda till ett arbetsliv med mindre lönediskriminering samt att kvinnors och mäns arbetstid skulle fördelas mer jämnt – både vad gäller obetalt och betalt arbete.