Nytt direktiv riskerar att bli en börda

Införandet av EU:s nya direktiv för företagens hållbarhetsrapportering, Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) har nu skjutits upp på grund av omfattande kritik. Frågan är dock om detta kommer att leda till någon ändring i sak utöver att antalet företag som omfattas av direktivet minskas drastiskt och nu endast kommer att gälla för företag med fler än 1000 anställda eller 50 miljoner euro i omsättning. Det finns dock anledning att granska själva utformningen och inte bara ändra vilka företag som berörs. 

En grundfråga från ett arbetsmiljöperspektiv är om direktivet verkligen kommer att bidra till en reell förbättring av arbetsmiljön eller om resultatet endast blir en ökad byråkrati? Det är tydligt att så som direktivet är utformat idag kommer CSRD att innebära omfattande nya rapporteringskrav och kräva betydande resurser i form av tid, personal och system.

Forskaren Louise Bringselius, docent i företagsekonomi, har vid ett flertal tillfällen belyst riskerna med överdriven byråkrati och mätning i organisationer. Hon varnar för att alltför detaljerade rapporteringskrav kan leda till en "avprofessionalisering" där medarbetarnas kompetens och omdöme underordnas standardiserade mätetal.

De standardiserade rapporteringsformaten som CSRD kräver tar inte hänsyn till olika branschers och företags unika förutsättningar. Detta kan leda till en "one size fits all"-implementering som inte speglar verkliga förhållanden och utmaningar kopplade till det enskilda företaget. CSRD:s rigida struktur riskerar att motverka denna flexibilitet.

Det finns också en överhängande risk att de omfattande rapporteringskraven endast leder till mer "greenwashing" i stället för mindre – vilket var ett bakomliggande syfte med direktivet. När rapportering av efterfrågade data prioriteras framför reella arbetsmiljöinsatser, riskerar vi att skapa en fasad av förbättring utan att adressera grundläggande problem. Det finns en fara i att företagen fokuserar på att "se bra ut" snarare än att faktiskt arbeta med hållbarhet och arbetsmiljö i praktiken.

Trots dessa utmaningar finns det potential för positiv förändring. CSRD kräver rapportering inom områden som är centrala för arbetsmiljön, såsom sjukfrånvaro, arbetsplatsolyckor och upplevd stress. CSRD kräver också att företag har riktlinjer på plats för exempelvis systematiskt arbetsmiljöarbete, likabehandling och anti-diskriminering samt kompetensutveckling. Detta är tre områden som är viktiga för att stärka arbetsmiljöarbetet rent generellt och det är bra att detta tydliggörs i direktivet även om de flesta företag redan har detta på plats i någon form.

Några viktiga punkter för att säkerställa att CSRD blir ett verktyg för förbättring snarare än en byråkratisk börda är bland annat följande:

1. Anpassa implementeringen efter företagens storlek och bransch.
2. Fokusera på kvalitativa aspekter av arbetsmiljöarbetet, inte bara kvantitativa mätetal.
3. Skapa utrymme för flexibilitet när det gäller hur företag arbetar med hållbarhet och arbetsmiljö. Att få effekt i vardagen måste vara ett tydligt fokus.
4. Säkerställa att rapporteringen faktiskt stödjer och uppmärksammar konkreta förbättringar i arbetsmiljön.

CSRD bör ses som ett ramverk för förbättring, inte som ett mål i sig. Genom att kritiskt granska och anpassa implementeringen kan vi förhoppningsvis undvika att skapa en papperstiger och i stället främja ett genuint och effektivt arbetsmiljöarbete som gynnar både anställda och företag.

//Oscar Fredriksson, jurist och utredningschef på Starck & Partner AB med tidigare erfarenhet som kommittésekreterare vid Regelrådet.