Det genuina intresset, motstånd och jobbcoachning

Jag upplever alltfo?r ofta att ma?nniskor jobbar i na?gon slags slentrian med bristande engagemang och intresse. Ga?r pa? sparla?ga eller har resignerat, med ett bemo?tande som ofta a?r bristfa?lligt gentemot sina medma?nniskor. Eller kunder, fo?r all del.
Receptionisterna kopplar innan man pratat klart, de med specialistkunskap inom a?mnen som a?r ka?nsliga och da?r det kan hetta till lite, da?r va?gar man inte sta? upp i avgo?rande la?gen. La?ttare att vara passiv, la?tsas att ingenting veta och att inte va?ga ta i fra?gorna. Att sa?ga en sak vid ett tillfa?lle, fo?r att sedan a?ndra sitt sta?llningstagande. Det kan go?ra otrolig skada fo?r andra ma?nniskor, men a?r alltfo?r vanligt.

Jag menar att det inom ma?nga arbeten da?r man har med ma?nniskor att go?ra kra?vs en fo?rba?ttring pa? ma?nga ha?ll. I va?rden exempelvis finns det inte utrymmer fo?r slentrian eller att blint lita pa? att kollegan gjort en extra kontroll, underso?kning, etc. Barnomsorg a?r ett annat omra?de da?r man la?tt mo?ter alla mo?jliga former av kvasi-psykologer. Fo?r att det skall bli sa? bra och trevligt som mo?jligt ma?ste vi ma?nniskor ta va?ra olika yrkesroller pa? allvar, sa?rskilt om man jobbar med ma?nniskor. Det finns inte utrymme fo?r slarv eller slentrian, priset som “vi ha?r ute” fa?r betala blir la?tt alldeles fo?r ho?gt. Det handlar om mellanma?nsklig fo?rma?ga, la?gg till empati och mjukvaran som go?r skillnaden a?r pa? plats.

Missfo?rsta? mig ra?tt – det finns otroligt ma?nga duktiga och ha?ngivna yrkesma?n och -kvinnor, personer som alltid go?r DLE (Det Lilla Extra). La?t oss uppma?rksamma dem ha?r och nu! Men jag a?r ledsen, na?r jag ga?r till mina egna erfarenheter minns jag alldeles fo?r fa? som gjorde ra?tt, de som etsats sig fast a?r de som gjort ett mindre smickrande intryck. Lite trist. Jag kanske a?r lite fo?r reflekterande.

Att jobbcoachning har fa?tt en hel del kritik har inte ga?tt att missa. En roll som i vissas o?gon uppfattas som ej beho?vd och med missuppfattningen att coachen rycker ett jobb ur skjorta?rmen och lo?ser alla knutar.

Jag pa?sta?r ista?llet att rollen a?r utmanande, men att man med engagemang, intresse, respekt och nyfikenhet fo?r de ma?nniskor man mo?ter kan fo?ra?ndra mycket. De jag har mo?tt har i de flesta fall haft behov att fa? la?ra sig hur det ga?r till att so?ka jobb. Jag har gett dem nya infallsvinklar och bidragit till att de flesta ka?nt sig peppade att sja?lva driva pa?. Och att det fo?rsta steget kan vara att sja?lv besta?mma sig fo?r att de faktiskt a?r bra pa? na?got, tror att de kan passa fo?r na?got annat eller besta?mmer sig fo?r att satsa pa? na?got tredje.

Att se, bemo?ta och ka?nna in varje person utifra?n hans/hennes positiva sidor, att go?ra en individanpassad plan med fra?gor, delma?l och ma?l go?r nog sitt. En fo?rdel a?r att vara en bra ma?nniskoka?nnare, att sja?lv vara flexibel a?r en annan god egenskap.

Men rollen inneba?r ocksa? att det a?r ett givande och tagande mellan coachen och den som skall coachas. Vill man inte coachas blir givetvis utmaningen sto?rre. En skjuts frama?t kommer inifra?n, sedan kan det sa?kert skilja mycket mellan olika bolag och coacher som fa?tt uppdraget.

Sist men inte minst: Avundsjuka och ko?n.

Det ska vara lagom, sto?pta formar som vi ska passa in i. Baksidan av att va?ga lite extra a?r att sticka ut. Sticker man ut fo?r mycket sa? blir man raskt utha?ngd och det a?r na?stan lite tilla?tet att vara da?r och peta ned, platta till eller fo?rminska. Vi kvinnor har nog upplevt att det fra?mst a?r andra kvinnor som a?r avundsjuka, har sva?rt att gla?djas och ge bero?m. Men jag har nu fa?tt en ny erfarenhet: Ma?n. A?ven ma?n uppfattar alltfo?r starka kvinnor som hot och visar tydliga tecken pa? icke va?lvilja. Fo?r mig a?r ba?gge varianterna lika konstiga, men na?gonstans a?r man van vid att det finns avundsjuka mellan kvinnor. Fo?r mig var det nytt att a?ven ma?n sa? tydligt kan vara osa?kra och helt tappat fotfa?stet.

Det skulle vara ja?tteintressant att fa? ho?ra och om det a?r na?gon som va?gar bera?tta och dela med sig av en story da?r du a?r den avundsjuka, jag halkar a?terigen in pa? att va?ga. Jag skulle vilja fo?rsta? helt enkelt!

ni.li@live.se