Det givna och det valda

Den vanligaste föreställningen är att vi väljer vår framtid, att vi ytterst är tvingade att utstaka vår egen väg i livet enligt ordspråket ”envar sin egen lyckas smed”. Inte minst i vår kultur där gammal hederlig självständighet har kombinerats med modern individualism är vi uppfostrade till att tro att vi är tvungna att hela tiden välja och att dessa val är avgörande för vad vi gör och vem vi blir. Inom filosofi kallas denna idé för existentialism. Jean-Paul Sartres, en känd företrädare för denna skolbildning, skrev: ”Människan är till sitt ursprung en plan som förverkligas genom subjektivt liv i stället för att vara låt oss säga en mossa, en röta eller ett blomkålshuvud; ingenting existerar före denna plan, ingenting får sin förklaring i himlen, och människan blir först det som hon planerat att bli.”

Men det finns människor som lever utan att välja, inte av lättja eller ödestro, utan av tillit. Abbé Pierre, Emmausrörelsens grundare, påstår i sin självbiografi att han aldrig fattat ett enda beslut i sitt liv. Uttalandet kan låta märkligt med tanke på hans sociala engagemang och att han byggde upp en av världens mest kända biståndsorganisationer. Men det han skriver motsvarar i högsta grad min erfarenhet. Som coach får jag uppdrag att slussa människor genom viktiga skeenden i livet, att hjälpa andra träffa avgörande val. Inte sällan händer det emellertid att mina kunder känner för att samtala om andra ämnen, med ingen uppenbar koppling till det ursprungliga coachningsuppdraget. Beslutet tas ändå, under eller efter coachningsprocessen, men inte på ett framtvingat sätt enligt gängse föreställningar om coachning utan på ett mer harmoniskt, självklart sätt. Hur kan man förklara det?

Det finns andra sätt att förstå mänskligt handlande där betoningen ligger på det givna och bestämda hos människan. Enligt dessa behöver vi inte känna kravet att ständigt uppfinna oss eller att ta ställning till allt. Vi kan istället vila på skeenden som vi inte är herrar över och som vi aldrig bestämt oss för. Vi kan luta oss tillbaka och lita på det som vi redan gjort och som fört oss dit vi befinner oss idag. Det givna som utgångspunkt för beslutsfattande. Hur låter det?