Det glada hjärtat lever längst

För det är en pratsam grupp, en grupp full av många kulturer och språk och som berikar varandra. Jag vet inte hur många språk vi behärskar inom gruppen men det är många. Det finns någonting otroligt kärleksfullt i den här gruppen som jag aldrig upplevt i mitt yrkesliv och det är sällan långt till skratt – och samtidigt är det otroligt svåra frågor vi arbetar med.

Vi har vägledare som arbetar med familjer med stora sociala svårigheter, hedersvåld, konflikter, rasism – men även med fantastiska möten, förebyggande, kulturella möten och ibland blir det i allt en massa missförstånd.

Vi dräneras energi men får lika mycket tillbaka.

Som den gången jag missuppfattade att jag skulle skjutsa ett mexikanskt besök till Västerås station och till slut hamnade på Sala station,efter att ha kört ikapp ett tåg och tidtabell. Vems fel – ja, säg det. Språket kanske.

Men vi skrattade då och vi skrattade ikväll.

För idag jag fick agera kvinnlig servitris – i förkläde med lättklädd kvinnokropp, peruk och lösögonfransar när vi skulle fira några som fyllt jämna år. Jag och några till var det som fick andra att skratta, och vi fick själva skratta.Och när jag tänker, så är väl glädje en av de stora saker i livet.

Att få skratta och locka till skratt.
Om jag hade en bild på mig själv, skulle jag visa er.

Shakespeare skrev:
”Det glada hjärtat lever längst.”

Jag vet inte vilken pjäs men det stämmer. Vi lever för den där glädjen som kan vara skrattande eller tyst eller nöjd eller bara så där fånigt leende.
För just nu kan jag faktiskt inte låta bli att le när jag skriver, för jag har en inre bild av hur jag och vi såg ut. 🙂