”Dödsolyckorna är bara toppen av isberget”
KRITIK Ett alltför ensidigt fokus på dödolyckorna gör att vi missar hela bilden och förbiser andra problem. Det skriver Erna Zelmin, tidigare generaldirektör på Arbetsmiljöverket, som efterlyser ett bredare perspektiv.
Publicerad: 2024-02-19
Efter förra årets 65 tragiska skadehändelser med dödlig utgång ställs nu åter krav på åtgärder. Händelserna är den yttersta oacceptabla konsekvensen av ett bristande arbetsmiljöarbete och utgör toppen av ett isberg. Ett isberg som tyvärr innehåller mycket mer än dessa händelser och som också måste förebyggas och hanteras för att nå målen i regeringens arbetsmiljöstrategi med en nollvision mot ohälsa i arbetslivet.
En person i veckan dör en arbetsrelaterad död på jobbet. De flesta av dem är män i mansdominerade branscher. Varje dag avlider åtta personer i arbetssjukdomar som en konsekvens av långvarig exponering på jobbet av bland annat farliga ämnen, hög arbetsbelastning och stress, buller, damm och tungt fysiskt arbete. Det drabbar både män och kvinnor. Arbetsskadeanmälningarna är uppemot 140 000 per år och av dessa leder uppemot 40 000 till sjukskrivningar. Bland dessa finns en stor andel kvinnor, inte minst när det gäller ohälsa kopplat till stress i kvinnodominerade branscher. Dödsolyckorna hände inte av en slump, de hade i de flesta fallen kunnat förebyggas. Detsamma gäller övrig ohälsa.
Förutom det uppenbara personliga lidandet så leder konsekvenserna av en bristande arbetsmiljö till stora ekonomiska och bemanningsmässiga konsekvenser för arbetsgivarna och för samhället i stort. Den demografiska utvecklingen ger oss signalen att vi kommer att behöva en arbetskraft som både orkar, vill och får arbeta högre upp i åldrarna. Detta kräver att arbetslivet inte skadar oss. Ingen ska riskera att bli sjuk, skadas eller dö av jobbet. Såhär kan vi inte ha det 2024!
Det finns inte en lösning eller åtgärd eller en aktör som kan vända utvecklingen. Grunden måste vara ett gediget systematiskt arbetsmiljöarbete som utgår från den egna arbetsplatsens förutsättningar varje dag, varje timme och som präglas av involvering och samarbete, riskbedömningar och förebyggande åtgärder. Det kräver också att det budgeteras för ett hållbart arbetsmiljöarbete. Det är arbetsgivarnas ansvar. Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet visar att det finns stora brister i detta.
Det finns ett uppenbart jämställdhetsperspektiv att ta hänsyn till. En alltför ensidig fokusering i både media och politiken på dödsolyckor gör att vi inte minst glömmer kvinnors arbetsmiljö. Och när nu regeringen ger Arbetsmiljöverket i uppdrag att göra fler oanmälda inspektioner inne bär det att man kommer att ha mindre resurser till andra frågor. Fler oanmälda inspektioner kommer inte vara den avgörande medicinen.
Menar politikerna allvar med nollvisionen måste de våga tänka flera tankar samtidigt. Jag efterlyser ett brett perspektiv i debatten på konsekvenserna av en dålig arbetsmiljö och vad som behöver göras. Åt hela isberget.
// Erna Zelmin, tidigare generaldirektör Arbetsmiljöverket
Foto: Adobe Stock
Publicerad: 2024-02-19
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
