Förändringar
Morgonstunden är bäst för skrivande, då stillheten är som störst. Så här i slutet av veckan finns en chans att samla ihop det som varit och lägga upp det som ska bli. I helgen blir det en tripp till stugan i Bränntorp i Östergötland, en plats vi fann i somras och som snabbt blev ett kärt ställe, både för vila och kreation. Det blev en väldigt positiv förändring för mig och min sambo Marie, då vi båda arbetar en del i trakterna. Att kunna åka till stugan istället för stan, efter en arbetsdag är helt fantastiskt.
Publicerad: 2010-12-03
Häromveckan fick jag rycka in akut och köra en dragning om förändringar i företaget, då ordinarie föreläsare inte dök upp. Jag fick gå in och improvisera då jag innan kört i ett helt annat ämne. Ingen power point, utan härligt kladdande på ett blädderblock. En del av åhörarna hade varit med om förändringar och andra var på gång med omorganisationer. När jag frågade om känslan i detta, var ordet ”chock” ett begrepp som dök upp. Här gick jag igång, då något är helt galet då personalen upplever chock! Då jag älskar att arbeta med relationer, var det än är, blev det snabbt en enkelt sak att plocka bort roller i temat och ta fram människan. Det är aldrig kostymen som hamnar i chock, utan människan bakom.
Vi råkar ut för förändringar i våra liv, då livet inte är statiskt. Jag tog upp hur vi kan vara i en relation och sen helt plötsligt inte. Hur många är vi inte som råkat i chock när den vi trodde på, gör slut. Vi får höra att den andre funderat länge, men för oss blir det en trist nyhet och därmed chock. När man är på den sida där beslut växer fram utan att dela med sig till berörda, blir det en chock för andra när leverans av jobbiga besked sker. Ganska egoistiskt…..
Det är få företagsledare som förstår vinsten av att ta med personalen redan från början och låta dem växa med i förändringen. När man inte gör så, blir ofta förändringen mer kostsam än vad tanken var från början. Detta då man glömmer bort det psykologiska och att vi är människor som behöver få veta i tid för att hinna med.
Det är bara att fråga sig själv; mår jag bäst om jag får vara med från början och samverka, eller när jag inget får veta och bara får ett besked att förhålla mig till? Jag minns en mamma som sa till sin son:
”Förstår du inte min älskade son – jag blir inte arg när du berättar om misstagen du gjort, utan när jag känner att något är fel och inget får veta och du dessutom ljuger när jag frågar!”
Lite mer förvarning, information och framför allt ärlighet, mår vi alla bra av i livet.
Publicerad: 2010-12-03
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
