Förväntan om en ljusnande framtid

Jag mötte några ungdomar som ska arbeta med Högtryck och sedan blogga om Högtryck, om ni vill läsa från onsdag. Högtryck är sommarsysselsättning som fritidsgårdarna i Västerås anordnar. De här tre ungdomarna jag mötte ska vara reportrar och jag höll en liten minikurs i skrivande och journalistik.

Och jag såg deras förväntan.

” Vi kommer ha det soft ” sade en om sitt sommarjobb. Med soft menade hon kul, roligt – för de visste också att de kommer att få jobba mycket.

De ska åka runt och göra reportage om alla dessa aktiviteter som gårdarna ordnar. Allt från dans, musik, fotboll till lajv och teater. Det är ett brett utbud.

De hade förväntan på sitt jobb.

Och för mig handlar nämligen mycket i livet om förväntan.

Det finns de som säger att man inte ska ha för stora förväntningar, då blir man besviken. Men om man inte har förväntningar, var försvinner då drömmarna?

En stund kom sedan Agneta Berliner, riksdagskvinna för FP och var med. Hon har jobbat inom reklam och har en egen blogg, precis vad de här ungdomarna ska driva.

Hon sade att många gånger förväntar sig en del att människor är dumma men hon tror tvärtom. Att människor har gott, gör gott. Att människor har ett gott hjärta. Och när de här ungdomarna ska göra reportage, att ha det i åtanke. Hitta det lite annorlunda, det där speciella när ni skriver, sade hon.

För det handlar också om förväntan.

Att faktiskt tro gott om människor, utan att vara naiv. Det handlar om utgångpunkter när  du gör reportage, eller möter människor överhuvudtaget. Det kan vara lätt att kritisera men för mig handlar det också om uppskatta människor, även om jag samtidigt ska vara kritiskt granskande.

Agneta är verkligen rätt person att driva frågan om att göra barnkonventionen till svensk lag – vilket borde gjorts för länge sedan. För även det handlar om förväntningar, egentligen ganska självklara förväntningar – rätt till undervisning, rätt till identitet, rätt till yttrandefrihet –  förväntningar som på ett vis är självklara men hela tiden måste återerövras.

Vi pratade också om vad ungdomarna ska göra sen, för alla ska in på gymnasiet efter skolan. Vilka förväntningar de har – kalla det även bilder eller förhoppningar. De gör ett kliv in i nästa steg och om man inte har förväntningar, varför ens göra ett val? De hade mål som sträckte sig längre än gymnasiet och hade gjort medvetna val, de förväntade sig någonting bra.

Och det underbara med att möta ungdomar som inte ser hinder utan stora möjligheter, är att det alltid finns hopp om en ljusnade framtid. Och det gav mig energi en molnig, lite kall sommardag i Västerås.