Houston, Houston hör du mig?
Jag roade mig, helt ovetenskapligt, att under några dagar lyssna och försöka upptäcka när det blev fel i kommunikationen i vardagliga situationer.
Publicerad: 2010-12-16
Det var inte svårt att ständigt uppfatta olika kommunikationsproblem. Problemen var ofta att ett budskap sagts otydligt, från sändaren, eller hade missuppfattats av mottagaren. Det jag upptäckte var att även när man säger något riktigt otydligt så ställs ingen motfråga för att försäkra sig om att man uppfattat rätt. Och var budskapet otydligt så fyllde mottagaren själv i vad det var som fattades. Men även den som lämnade ett budskap och som inte hade allt klart för sig fyllde i och hittade på delar för att bli mer tydlig. Problemet blev ju att när man gissade och fyllde i fel som sändare blev det ju fel budskap även om mottagaren var noga med att ha uppfattat hela budskapet rätt.
Jämför med den gamla leken då man ska viska samma budskap mellan varandra och när budskapet har passerat ett tiotal personer är det något annat budskap man viskar vidare till nästa person än vad det var i början.
En bra och säker arbetsmiljö kräver att budskap är tydliga och inte missuppfattas. Men en bra arbetsmiljö kräver också att det finns kommunikation och information.
Om en grupp eller enskild person inte tycker sig få tillräcklig information är det nära till hands att man känner sig utanför. Att stå utanför information blir snabbt ett psykosocialt arbetsmiljöproblem. Ett arbetsmiljöproblem som är svårare att upptäcka än fysiska arbetsmiljöbrister då problemet är en individuell upplevelse. För den som det berör och har börjat känna ett utanförskap blir det ofta en allvarlig upplevelse. Det paradoxala i arbetsmiljöarbetet är att det är nästan omöjligt att upptäcka om man inte har någon form av kommunikation med berörda.
Jag har idag nämnt hur både mottagaren och sändaren fyller i när det saknas information och på så sätt skapas problem. Ett exempel på otroliga konsekvenser när man själv fyller i spreds igår i Stockholm. Det handlade om oro över att ett rosa pulver hade lagts ut längs med trottoarer och gator. Någon fyllde i och misstänkte det var råttgift och varningar skickades ut bl.a via Facebook. Det rosa pulvret var inte råttgift utan det var färgat mjöl som användes för att snitsla en bana. En snitslad bana som avslutades på ett för den initierade gruppen ett hemligt slutmål. En pub!
Lev säkert
Publicerad: 2010-12-16
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
