Insekter och förändring

För tillfället är det hausse för ”det nya normala”.Vi har varit med om en hastig tvångsdigitalisering. Nu vill vi få bort nackdelarna den förde med sig och behålla fördelarna. Den drömmen kallar vi ”det nya normala”. Normalt har en skön klang efter all förändring, även om vi alla givetvis välkomnar förändring som de progressiva yrkesmänniskor vi är.

På TV följer jag ”Ge oss naturen tillbaka” som lite otippat är en studie i förändringsprocesser. Den handlar om ett projekt för att göra Hjörrings kommun på Nordjylland mer insektsvänlig. I kulturlandskapet riskerar många insekter utrotning och därför vill projektet skapa fler naturligt vilda lokaler där dessa kan trivas.

Villaägare ska övertygas att lämna kvar lite ”ogräs” i trädgården. Näringsidkare föreslås sluta klippa gräsmattorna utanför sina lokaler och bönder uppmanas lämna tre till fem procent av sin odlingsareal obrukad. Det är intressant och ibland rörande att se hur olika personer tacklar detta. Vissa ser svårigheterna redan från början, andra bara visionen. Det går åt oändlig mycket information, kommunikation och dialog.

Vi möter företagaren vars kunder tror att verksamheten är konkursmässig när gräsmattorna förvildas. Han fortsätter ändå. Inte för att han älskar insekter, utan för att han har bestämt sig. Vi möter fastighetsägaren som såg för sig vackra blomsterängar men nu känner tveksamhet framför de förvuxna gräsmattorna med enstaka tistlar i. De boende, mest äldre, är mindre brydda. ”Vi förstod att det inte skulle bli fint direkt”.

Jag får tårar i ögonen av klippet med kommunens parkarbetare. De som har sin yrkesstolthet i de välklippta vägrenarna. Biologen visar mängden insekter i en rugge ”ogräs” och föreslår att lämna några meter oklippt. Parkarbetaren betraktar resultatet och konstaterar lakoniskt att det ser hemskt ut. Men, tillägger han, om tio år tycker vi att detta är normalt.

Vi kan lära oss av Hjörringsborna i vårt arbete med ”det nya normala”. Även om förändring hör till ett modernt arbetsliv och för all del kan vara spännande, så finns det en kostnad som man behöver ha respekt för och synliggöra. Vi behöver ha visionen i sikte, förstå att det är en process och finna ett varför som bottnar i våra värderingar. Vi kanske till och med får kosta på oss ett ”håll i, håll ut” innan vi är där!

// JENNY FORSLING, frilansskribent