Kärlek på jobbet
Det värsta som kan hända en människa är att bli isolerad. Vi människor kan stå ut med mycket. Vi kan stå ut med mycket hunger; stor fattigdom, och även svår sjukdom. Men vi kan inte stå ut med av att bli isolerade. Vi är skapade till gemenskap, till samhörighet. Vi är flockdjur som behöver varandra. Även personer som valt att leva sitt liv i radikal avskildhet behöver känna sig inbegripna i en större gemenskap.
Publicerad: 2009-11-03
Barn och vuxna som blir mobbade mår illa därför att de tvingas leva i utanförskap. Vart ska man ta vägen när man inte får höra till? De som blir mobbade upplever det som en liten död. När man blir osynlig upphör man att existera, för andra men ibland även för sig själv.
Vi människor har alltså ett fundamentalt behov att bli sedda och uppskattade, ja till och med att bli älskade. Jag vill gärna påstå att man visst kan älska sina arbetskamrater på ett sätt som är förenlig med arbetslivets krav. Och denna kärlek behöver inte nödvändigtvis kopplas till känslor som kan vara lättare eller svårare att uppbåda. Herbert McCabe, en engelsk teolog, har sagt att kärlek är först och främst det rum som man upplåter åt andra där de kan få vara sig själva. ”Love is the space in which to expand, and it is always a gift […] To love is to give the precisious gift of nothing, space. To love is to let be.”
Har du en arbetskamrat som behöver bli sedd och älskad? Ge honom utrymme att få finnas till i gemenskap med andra.
Publicerad: 2009-11-03
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
