Kisspauser och grupptryck
För ett tag sedan var jag ombord på ett flygplan som fick stopp i toaletterna. Detta fick mig att fundera en del på hur beslut kan fattas i stora grupper.
Publicerad: 2011-02-23
Så här var det: Först kom ett meddelande om att de arbetade på att lösa problemet under vägledning av tekniker nere på marken. Därefter följde beskedet att vi dess värre skulle tvingas göra en extra mellanlandning på närmaste flygplats för att åtgärda toastoppet.
Vi hade redan flugit hyfsat många timmar och gjort en annan mellanlandning. Tunga suckar runt om i planet. Kaffe och te serverades inte, av uppenbar anledning som dock fick förtydligas i högtalaren: inget vätskedrivande här inte…
Sedan kom nästa besked: nu dröjer det ännu längre innan vi kan landa. ”Så därför vill vi fråga er”, säger pursern, ”om ni istället skulle kunna tänka er att stå ut så pass länge att vi kan flyga ända fram? Klarar ni det?”
”Jaaaaa!!” hörs runt om i planet. Jag hinner undra om de ska ha handuppräckning eller hur man annars avgör vad majoriteten vill, vad alla de tysta egentligen tycker, när pursern säger:
”Ja, det var ju inget tvivel om vad ni ville. Det tackar vi för!”
En och en halv timme senare gåspringer vi ut ur planet. Möts av leende lokala reseledare som undrar hur resan varit. Själva undrar vi bara en sak och lyckligtvis är det inte några långa köer.
Efteråt kan jag inte sluta tänka på hur det där kollektiva beslutet fattades, det som vi flera gånger fick tack för av besättningen, som slapp en besvärlig mellanlandning och förseningar.
Hur ofta är det som man på arbetsplatser tror att den som tiger still gillar läget? Det är lätt att tycka att den som inte säger ifrån får skylla sig själv, men det borde vara ännu enklare att inse att det kräver en hel del för att man ska gå emot majoriteten.
Hur känns det till exempel att vara den som inte pallar trycket i ett läge när gruppen verkar vara ense om hur något ska göras, i synnerhet om man har en känsla av att alla offrar sig lite?
Anta att chefen slänger ut en fråga, stämmer av. De som håller med säger ja, men vad gör de andra? Min gissning är att de relativt ofta gör som jag gjorde där uppe i luften.
Kniper.
Vilket ju kan funka någon timme.
Men knappast i längden?…
Publicerad: 2011-02-23
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
