Långsamma kvällspass
Just när jag har lärt mig öppningsrutinerna och blivit en väloljad robot rörande dessa ändras mitt arbetspass; 07-14.30 bytts ut mot 15.30-23. Ett glädjande besked för en kvällsmänniska som mig… Dock innebär det inte bara nackdelar, på plussidan finns möjligheten att ta med sig mat hem – i och med att vi bara får sälja dagsfärska smörgåsar till kunderna finns det inga hinder för att ta med de osålda mackorna Ismael. Eller några bitar av chokladfondanten eller rabarberpajen, det är ju så himla synd om de förfars… Dessutom är det ett bra knep för att muta och muntra upp de människor man delar lägenhet med, för vem kan argt anklaga någon för att inte ha städat ordentligt när denne någon kommer hem med god mat (och tindrande ögon)? Nu har även en av mina sambor fått jobb i samma restaurangkedja, vid stängning för båda lär det bli fredag hela veckan för oss på rue d’Aboukir.
Publicerad: 2012-03-02
Det hemförda bytet sammantaget med den kredit man får för att köpa sin lunch på restaurangen gör att jag lyckas klara mig i det närmaste en hel vecka utan att besöka min lokala matvaruaffär. Jag ställer mig emellertid tvekande till huruvida det är värt det; ur en ekonomisk aspekt är det självklart välkommet att få mat, men när det sker på bekostnad av intellektuell stimulans så är jag mer tveksam. Under kvällspassen går nämligen allting så väldigt, väldigt, långsamt. Vi två som jobbar är båda deltagare i en outtalad tävling, där vinnaren blir den som först hinner fram till det som behöver göras. Förloraren får försöka att hålla masken genom att desperat se sig omkring för att försöka hitta något att ta sig för, något som dessvärre inte blir lika konkret och handfast som att betjäna kunder eller torka disk.
Slutligen till dig som vill jobba och leva i Paris: Åk! Var beredd på att betala nästan astronomiska summor i hyra för en skev lägenhet med gasspis, dela och maila ut dussintals cv:n samt förlora större delen av din personlighet på grund av den ibland oövervinnliga språkbarriären. Men låt inte det avskräcka dig. Bonne chance!
Publicerad: 2012-03-02
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
