Med ekorrhjulet susande i öronen

Det började med en planerad utlandsvistelse på ett halvår som uteblev på grund av sjukdom i familjen. Inget brejk längre i sikte, föräldraledighetspauserna redan en bit bakom. Så, med ekorrhjulet susande i öronen, bestämde jag mig för att söka tjänstledigt på halvtid i ett halvår.

Det är inte alla förunnat att göra det, jag vet. Det krävs en förstående arbetsgivare, en generös partner, vissa ekonomiska förutsättningar. För oss krävdes en rad omprioriteringar, allt var anpassat till normen med två heltidarbetande föräldrar. En stor omställning handlade om konsumtion – om att vi över lag måste handla mindre, mer begagnat och välja bort charterresan. I dessa slit- och slängtider känns det förstås även miljöklokt att välja en annan väg – trots att januarirean nästan fick mig att bryta alla löften.

Och vad gör jag med den här dyrköpta tiden? Först fylldes den snabbt av pappershögar och åtaganden jag förskjutit. Sedan fick jag noga se till att inte hamna i någon ”kvinnofälla” – jag hade lugnt kunnat fylla ut tiden med husfrugöra, och inget ont i det, men det var inte meningen. Nu är jag i fasen där jag besöker släkt och vänner jag längtat efter att få träffa, sitter kvar hos mina föräldrar tills de pratat klart, är med i barnens klassrum. Jag har tagit upp skrivprojekt ur byrålådan, och läser mer skönlitteratur. Sitter kvar vid köksbordet och låter tankarna vandra.

Du tänker nog medelålderskris. Mindfullnesstjafs. Kanske. Jag tänker mer möjlighet att själv se sig om och prioritera. Att inte rusa till en livsstilscoach efter jobbet före hämtning, och försöka på en timme fatta vilka livsval som är viktiga. Att ge sig själv tiden att förstå.

Väl medveten om att vi alla är olika, tror jag att många fler skulle kunna unna sig, och också må väl av en timeout. Kanske bara två veckor för att se sig om och ta ett snack med tiden. Den som annars brukar vara så speedad, som nu pratar lågmält och sansat med mig.