Mer glädje och extas i arbetslivet!

Tillställningen gavs till ära av fastighetsbolaget NCC:s Business Park-konceptets 20-årsjubileum. FD Sirkka Heinonen, professor i framtidsstudier vid Åbo universitet, inledde med temat ’Att förutse framtiden kan ge konkurrensfördelar i utveckling av kontorsarbetsplatser’. Det ska poängteras att det är skillnad med att förutse framtiden och att förespå den. Att jobba med framsyn inom olika branscher och verksamheter är en vedertagen vetenskaplig metod inom framtidsforskningen för att förutse utvecklingen och för att förbereda sig inför kommande utmaningar och möjligheter på ett optimalt sätt.

I John Naisbitts anda levererade Sirkka Heinonen en egen lista av megatrender som med största sannolikhet har stor betydelse för utvecklingen av framtidens kontor. Dessa megatrender är klimathotet, demografiskiftet, globalisering, digitalisering och upplevelseekonomin.

Generellt påverkar megatrenderna framför allt samhällsutvecklingen både globalt och lokalt, men arbetslivet och kontorsarbetsplatserna utvecklas i takt med samhället i stort.

Heinonen med kollegor har även myntat begreppet Creative Foresight Space som är en metod för att studera kontorets samtliga aspekter – d v s de fysiska, virtuella, digitala, sociala och mentala – med syfte att öka kreativiteten och framtidsmedvetenheten på arbetsplatser.

Maija-Riitta Ollila, filosof och doktor i statsvetenskap, ställde frågan i vilken typ av organisationer individen är som bäst. Den naturliga följdfrågan blir ju så klart för vem individen ska vara som bäst? För sig själv, för organisationen, eller för uppdraget? Enligt Ollilla är individen som bäst för sig själv när hon/han kan förverkliga sin fulla potential. För organisationen är individen som bäst då hon/han kan ägna sig fullständigt för det kollektiva, förutsatt att organisationen bjuder på möjligheter för var och en av dess medlemmar. Som bäst är individen för uppdraget då hon/han kan delta i arbetet med hela sin personlighet.

Ollilla påminde dock att ’one size doesn’t fit all’ och att individen, organisationen och uppgiften varierar enligt bransch, och i tid och rum. Därmed är benchmarking ett omöjligt begrepp och något som helt förkastas av Ollilla.

Ollila efterlyste mer glädje och kollektiv extas i arbetslivet som en källa till kraft, energi och inspiration och rekommenderade Barbara Ehrenreichs Dancing in the Streets som inspirerande kvällsläsning.