Miljoner för sängarna

Strax före jul var det dags igen. Region Skåne krävdes ånyo på en miljon kronor i vite för att ha placerat sängar på fel sätt i korridorer på Helsingborgs lasarett. Sängar ska stå med ett fritt utrymme på 0,8 meter på vardera långsida för att det ska vara lätt för personalen att arbeta. Inte så konstigt – det är inte lätt att vårda utan att nå.

Det betyder alltså att en säng ställd med ena sidan mot en korridor på sjukhuset är ett regelbrott. Undantag finns dock. Om patientens tillstånd kräver det eller om det är ett katastrofläge. Sådant som går enkelt att ta bort kan också få vara där bredvid sängen. Men några undantag från Arbetsmiljöverkets regler har det inte handlat om på lasarettet i Skåne.

Eftersom lasarettet inte följt reglerna har de i ungefär tjugo år haft ett förbud förenat med ett så kallat löpande vite. Det betyder att om Arbetsmiljöverkets inspektörer dyker upp och ser felplacerade sängar så blir det krav på vite direkt. Ingen möjlighet att först rätta till felet – den möjligheten har lasarettet redan haft och inte tagit.

Regionen, som började betala viten redan när den var ett landsting, har ibland beklagat och medgett att sängarna stått fel. Ibland ansett att vitesbeloppet borde sänkas och ibland hävdat att förbättringar är på gång. Överbeläggningar, patientsäkerheten, pandemin och brist på personal är några av de förklaringar som angetts.

Arbetsmiljöverket har kontrat med att det inte har varit pandemi i tjugo år och att sjuksköterskebristen också beror på arbetsförhållandena på sjukhuset.

Totalt har Region Skåne hittills betalat åtminstone 10 miljoner kronor i vite för sängarna enligt min koll i en rättsdatabas. Men det kunde ha varit många fler miljoner. I en av alla domar från förvaltningsrätten framgår att det lokala skyddsombudet mellan 2015 och 2021 rapporterade över 1 700 misstänkta överträdelser av förbudet. Flertalet före pandemin bröt ut.

Hur är detta möjligt? 

Tanken med vitet är att det ska få arbetsgivaren att agera. Men det verkar inte fungera här. Att regionen inte skulle kunna använda 10 miljoner till något bättre än att betala dem rakt in i statskassan är svårt att tro.

Det är förstås lätt att sitta här och tycka att det låter galet, men någonstans har något blivit fel. Var och hur vet jag inte, men vi vet alla att beslut inte alltid blir bra och att vi är människor som av olika anledningar inte alltid gör det som är smartast för verksamheten på lång sikt. Hur vi borde strukturera våra beslutsprocesser för att undvika att de blir dåliga har organisationspsykologen Patrik Nyström skrivit en bok om – läs vår intervju med honom på sidan 32 i vårt senaste nummer av Allt om arbetsmiljö, nummer 1 2026.

Du som är prenumerant hittar tidningen som e-tidning via den här länken, läser den på din arbetsplats eller får den i din brevlåda. Du som ännu inte är prenumerant se här.

/Karin Nilsson
tf chefredaktör och ansvarig utgivare