När beröm blir som slag i magen
För ett tag sedan hade jag en chef i handledning som kom i förskräckelse över de låga poäng hon fick ifrån sina medarbetare inom vissa områden, i en årlig, anonym utvärdering. Värst såg det ut avseende de frågor som handlade om chefens förmåga att visa uppskattning och ge beröm. Hon hade ju läst på om det och förstod hur viktigt det var att hon kunde förmedla det till sina medarbetare. Hon hade, för att hinna med det i hela ruljansen, satt i system att varje fredagseftermiddag (då var hon alltid på plats och hade administrativ tid) gå en sväng på avdelningen, sticka in huvudet till folk och ge just positiv feedback. ”Bra jobbat hörni”, ”Kanonvecka!”, ”Tack för ett superjobb!”
Publicerad: 2009-06-03
Goda intentioner alltså. Vad gick snett? Jo, medarbetarna kände förstås att hon inte hade koll på vad de gjorde. Hennes ”bra jobbat” hade inte någon som helst betydelse, hur kunde hon veta det? Och VAD av allt var det som var ”bra”? Att säga till någon ”du är så duktig” har inte alls samma kraft som ”Du, det där telefonsamtalet du hade med den aggressiva kunden, jag tycker du skötte det jättebra och sakligt”. Beröm behöver vara konkret och specifikt för att inte förlora sin kraft. Det skall gärna också ligga nära i tid. Och sist men inte minst måste det kännas ärligt!
Ovan nämnda chef och jag gjorde upp lite nya riktlinjer för hur hon kunde göra. Hon kunde ju omöjligt stå och se på vad hennes medarbetare gjorde hela tiden och berömma det (och vilken medarbetare vill ha en chef hängande över axeln dagarna i ända förresten?). Hennes fredagsrunda kom istället att handla mer om frågor till sina medarbetare. ”Hur har ni det?” ”Fungerar det bra tycker ni?” Nyfikenhet och tid är väldigt förstärkande. Hon införde också regelbundna, korta samtal med gruppledarna, som kunde återkoppla vad de höll på med. Hennes beröm blev då mer specifikt: ”Jag hörde av Lena att ni infört de nya rutinerna för offerter den här veckan och att det fungerat smidigt. Toppen!”
Jag hörde någonstans att 80% av allt beröm vi får under vår livstid, får vi under våra första två levnadsår. Något att fundera över. Vi ska naturligtvis inte flytta mängden beröm ifrån de två viktiga första åren. Men hur kan vi bli lite bättre på att upprätthålla det, när vi vet hur himla bra det får oss att må? Börja redan idag.
Publicerad: 2009-06-03
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
