När man duschat tillsammans är det mycket lättare
I somras när jag började på jobbet hade sfi-eleverna (utbildning i svenska för invandrare) sällan svenska kompisar, även om många av dem är mer sociala än de flesta jag känner. Och även om de hade lyckats få jobb. Å andra sidan, det är inte så konstigt. Det kan vara svårt att få nya kompisar också för infödda i staden där jag bor. Även fast de pratar både svenska och engelska. Våra elever kan inte så mycket av det förra och sällan det senare språket.
Publicerad: 2016-03-23
Men det var innan vi började med de gemensamma aktiviteterna. Och nu är det fredag eftermiddag och vinter. Utanför sporthallens fönster är det mörkt. Skolan slutar alltid före lunch på fredagar. Trots detta är en del av eleverna och lärarna fortfarande kvar – frivilligt, precis som förra veckan och veckorna före den.
De spelar fotboll. Från bänken, där jag sitter bredvid rektorn och några andra supportrar, följer jag spelet.
Tempot är högt. Det är nästan elitklass på flera medverkande. I alla fall Biniam (elev sfi) som var division ett-spelare i hemlandet. Han passar nu bollen till Ali (elev sfi) som börjar dribbla. Förbi Papa Mambotou (elev sfi), Caroline (lärare allmän), Martin (elev allmän), Sofia (elev allmän) och John (lärare sfi) för att sedan skjuta mot mål och Ivo (konstnär och fotograf som inte spelat fotboll på trettio år och som hoppat in som pedagog en period på sfi). Ivo gör ett tappert försök, men blir chanslös mot det hårda krysskottet. Så blåser rektorn av. Matchen är slut.
Efter ett tag blir det nästan helt tyst i hallen – spelarna har dragit sig tillbaka till omklädningsrummen. Där jag sitter på bänken ser jag hösten framför mig och sådana saker som vi gjort alla tillsammans – både sfi och de svenska vuxenstuderande – klasserna. Först var det discot, sen julfesten och så kompisförmedlingen. Plus fotbollen då. Mer än så har vi inte hunnit fixa, på grund av: så mycket annat att göra.
En annan sak jag tänker på när jag promenerar hemåt den kvällen är att Johan (elev allmän och en av fotbollsspelarna), stoppade mig i korridoren förra veckan och berättade att han träffat på Biniam i gallerian. De hade gått tillsammans till en affär och kollat där och sen fortsatt till McDonald´s. De hade inte pratat så mycket. Men det vet man ju hur det kan bli efteråt när man delat vissa typer av upplevelser. Det kan vara en positiv, negativ, stor eller liten sak som för en samman och som gör att man kommer till det där stället. Ni vet, där man inte använder orden.
Efter en sån gång kan man hänga runt med varandra på ett annat sätt än innan. Eller som Johan uttryckte det: ”Vi hade ju redan svettats och duschat ihop och sett allt. Så då känner man sig inte nervös längre.”.
KARIN ULVESON, lärare och projektledare
Publicerad: 2016-03-23
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
