Nedskärningar på Arbetsmiljöverket hotar vårt uppdrag

Öppet brev till Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin.

Regionala skyddsombud till förfogande

ESV rapporten, Budgetpropositionen, Smileyutredningen. Det börjar bli mycket nu som vi Regionala skyddsombud har att undra över, och ta ställning till.

Om vi börjar med ESV-rapporten, så är det inget vi direkt förfasas över. Det är på inget vis konstigt att vi, på samma sätt som SIDA, Riksidrottsförbundet, eller NTF, har att redovisa, till vad vi använt våra pengar. Detta är heller inget problem, eftersom vi redan gör detta, dock utifrån en frågeställning som inte tycks vara tillräckligt konkret. Vi svarar alltså på en fråga som inte går att dra några tillräckligt säkra slutsatser utifrån. Det är synd, för när vi kommer att ansöka om ytterligare medel för vårt uppdrag, går det inte att konkret peka på anledningen till detta.

Vi välkomnar uppdraget att tillsammans med arbetsmiljöverket ta fram de parametrar som fortsättningsvis skall vara de mätetal vi bedöms efter. Dock kan vi i ärlighetens namn känna en viss oro över att det är ditt departement som skall göra bedömningen av vad som skall prioriteras under kommande året, med ledning av de rekommendationer som kommer att sammanställas av Arbetsmiljöverket.
Vi känner att nuvarande departementsledning saknar den kompetensen, att bedöma vad som är viktigt i det konkreta arbetet ute på fältet.
När ESV nämner branschvisa redovisningar blir vi dock lite undrande. När vi Regionala Skyddsombud är ute på fältet kan vi ofta hamna i den situationen att vi under en och samma dag besöker företag som ligger under samma förbund, men i olika branscher. Redovisning inom respektive förbund borde därför räcka, för att inte redovisningen skall ta för lång tid för oss på fältet. Varje företag redovisas ju också separat på protokollet för det aktuella företaget.

Om vi sedan skall kommentera den nu lagda budgetpropositionen för 2010 finner vi följande. Tidigare motiveringar till neddragningar inom Arbetsmiljöverket har ju bland annat varit ”Vi har ju så många duktiga skyddsombud”, detta vittnar tyvärr om en vitt utbredd okunskap om ämnet. Som du nu förhoppningsvis känner till har ju vi, olika typer av skyddsombud, inga direkta sanktionsmöjligheter, annat än att i akuta fall stoppa aktuellt arbete, och det vet du ju själv, att det bara sker i ett försvinnande litet antal varje år. Vi är alltså direkt beroende av en fungerande myndighet, med vilken vi kan ha ett fortlöpande samarbete.

Arbetsmiljöverket har för oss varit just denna myndighet. Därför är det med stor sorg vi ser att den åter igen drabbas av neddragningar. Vissa tillskott finns dock, javisst, men de svarar ju inte heller mot den öronmärkning de är avsedda för. Ta Smiley-projektet till exempel. Där skall det nu göras ett så kallat pilotprojekt inom ett så avgränsat område att det kan utvärderas inom ett eller tre år, och det får kosta 8 miljoner årligen. Problemet är ju att om det skulle köras heltäckande skulle det kosta 800 miljoner, och Arbetsmiljöverket skulle ändå inte hinna ”varvet runt” innan företaget inte längre fanns kvar eller var kraftigt förändrat. Den organisation som skulle krävas för detta finns i dag inte, det närmaste man kommer är de Regionala Skyddsombuden, och dessa blir heller inte fler, speciellt inte när vi misstänkliggörs för dålig redovisning eller i värsta fall åtalas.
Vilken är Arbetsmarknadsdepartementets egen uppfattning om vad vi Regionala Skyddsombud i huvudsak skall arbeta med, vilket är vårt uppdrag enligt er?
Om du menar allvar med dina uttalanden om duktiga skyddsombud måste du se till att vi har en myndighet att samarbeta med som har tillräckliga resurser, annars klarar vi inte uppdraget.

Även om vi avser att byta ut dej efter nästa val, är det dej vi nu har att samarbeta med, varför vi emotser ett snabbt svar på dessa våra frågor.

Regionala Skyddsombud inom Facebook-gruppen. ”Support your local skyddsombud”. Gm Mats Palm