Nollvision: Nollvisioner utan innehåll
Det är lite svårt att protestera mot nollvisioner. Och det är väl själva poängen med dem.
Publicerad: 2008-03-25
På bara några år har vi fått höra talas om nollvisioner för narkotika, trafikolyckor, arbetsolyckor och nu senast självmord. Det tycks snart inte finnas en makthavare som kan motstå lusten att formulera sin alldeles egna vision. Och vem kan egentligen säga emot? ”Tja, några trafikdöda ska vi nog ändå ha…” Nej, det låter inte så bra, väl?
Ändå finns det något djupt problematiskt med nollvisioner. Och det är att ingen egentligen tror på dem. Tror till exempel LO på ett arbetsliv där noll – ja, NOLL – människor skadas på jobbet? Tror Vägverket att vi kan få ett samhälle helt utan trafikskadade?
Nej, naturligtvis inte. Därmed töms ordet nollvision på mening redan från början. Begreppet blir till en tom formel med vilken man försöker besvärja verkligheten. Och det fattar precis alla.I värsta fall kan nollvisionen bli till ett slagord som tjänar att dölja bristen på handlingskraft. De många nollvisionerna när det gäller narkotika rimmar till exempel inte så väl med bristen på behandlingsplatser. Och trots just Vägverkets nollvisioner så ökar antalet trafikdöda sedan två år tillbaka.
Vad är det för fel på att vilja MINSKA skadorna och dödsfallen, och sedan bestämma sig för exakt vad som måste göras? Det kanske inte låter lika storstilat som att ha en grandios vision, men de som åstadkommer något brukar möta mer respekt än pratmakarna. Eller hur?
Publicerad: 2008-03-25
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
