Nya kontorstider

Först försvann det egna rummet, nu ryker skrivbordet också… Det är ett sätt att beskriva den rådande trenden: aktivitetsbaserat kontor. Anställda ska inte ha egna platser utan välja miljö efter det som passar för stunden: som ett tyst rum för koncentration, en hammock för samtalet, ett kuddhav för idékläckandet, en liten arbetsstation för det vardagliga, osv. Arbetsmaterialet finns i datorn som bärs runt.

Bakgrunden är bl a teknik som gör oss mer flyttbara, lokalkostnader, företag som lanserar allt från telefonhyttelika skrivmoduler till dämpande lampor, föreställningen (dock obevisad) att många möten och intryck under dagen gör oss mer kreativa.

De flesta vill dock ha ett eget rum. Och stora kontorslandskap är impopulära.

Själv trivs jag i rum för tre-fyra som jobbar med likartade saker och som man lätt kan byta idéer med. Eftersom jag ofta gör samma, dvs sitter vid datorn, skulle det vara poänglöst att varje morgon jaga en ny plats, utan min specialstol och behöva undra var kollegorna sitter just idag. Tidningsmakande ryms för övrigt inte i en dator: det alstrar tidningssidor, idéhögar, anteckningsblock, kameror, mm.

Men det finns något tilltalade i att aktivitetskontoret betonar arbetsdagens olikheter. För samtidigt som kontorsmakarna vill flytta runt oss, finns ju en motsatt trend mot renodling, som gör jobb mer enahanda. Dvs kringuppgifter– som att ha kvar egen, reception, korrekturläsning, IT-support, etc – läggs ut under utropet satsa på kärnverksamheten. Och många tjänster specialiseras.

Inom exempelvis kontorsarbete är det 62 procent som minst halva tiden måste upprepa samma arbetsmoment många gånger, enligt SCB. Andelen jobb som är för monotona och som har låga krav på kompetens ökar såväl bland lägre tjänstemän som bland arbetare, har LO rapporterat.

Om de aktivitetsbaserade kontoren med sina varierade utrymmen kunde dra med sig arbetsuppgifterna i omväxlande riktning vore det ju en god sak.

Läs mer om de nya kontoren i Du&jobbet nr 3!