Omorganisation – en fråga om tro och hopp

Tittar vi oss runtom sker ständiga organisationsförändringar och det formligen haglar förhoppningar om att forma den väl fungerande organisationen. Många gånger används en terminologi som handlar om att man måste vidta en rad åtgärder för att ”stärka kärnverksamheten” och ”tydliggöra ansvar och befogenheter”. Min arbetsplats utgör inget undantag. Det finns en rad olika idéer om hur vi tror verksamheten ska organiseras för att den ska fungera på ett så bra sätt som möjligt. Att sedan omsätta dessa idéer till praktik är inte lika enkelt. Ibland överensstämmer våra praktiker och handlingar med idéerna och visionerna, men oftast inte. Att de inte gör det handlar i många avseenden om att förutsägelser om framtiden är problematiska. Det kan även ha sin grund i att förändringen är dåligt underbyggd och/eller dåligt genomförd. Det kan också bero på att praktiken omfattas av andra villkor och förutsättningar än idéerna, exempelvis att intressemotsättningarna är för starka. Vi kan slutligen fråga oss om den helt igenom rationella organisationen verkligen existerar, men att förhoppningen om att den gör det existerar.

Jag tror inte på att vi någonsin kommer att kunna konstruera den rationella organisationen med stort R varför vi heller inte ska trötta ut oss genom ständiga förändringar i jakten på den. Likafullt tror jag att organisationer förr eller senare måste förändras på ett eller annat sätt.

Hur ska man nu förhålla sig till svårigheterna med att uppnå det man vill i samband med en organisationsförändring? Ska man luta sig tillbaka och resignera inför det faktum att det är omöjligt att förutse vad som komma skall; att det är omöjligt att garantera att just detta är en framgångsrik organisationsmodell, att det är omöjligt att tillfredsställa olika gruppers intressen och behov? Nej, det tycker jag inte. Någonstans krävs det att en organisation förmår fångar upp tendenser och signaler både innanför och utanför dess väggar. Det krävs också att den utifrån givna villkor och förutsättningar formulerar alternativ byggda på förhoppningen om något bättre. Den modell som man kommer fram till är emellertid endast temporär och bildar därför utgångspunkt för nästa omgång förändringar i tron och hoppet om att skapa något bättre.