På jakt efter de goda exemplen

En vän som jobbar nära forskningsvärlden berättade om forskare som hoppar över semestern. En förälder från barnens förskola som arbetar med underhåll på järnvägen berättade om det högre arbetstempot längs spåren. Och slutligen en ung kvinna som berättade om hur kulturen på hennes arbetsplats var att allt gjordes färdigt i sista stund – med det stresspåslag det medför.

Du&jobbet har skrivit om många liknande exempel tidigare, och med rätta. Tempot på våra arbetsplatser har för de flesta drivits upp. Dödsolyckorna på jobbet snarare ökar än minskar.

Men det är viktigt att inte bara måla fan på väggen. För de goda exemplen finns, även om de inte skriker med lika stora bokstäver. Jag talade nyligen med en chef inom socialtjänsten i Jönköping. Som en av flera åtgärder skulle man nu korta arbetsdagen till sju timmar för handläggare med myndighetsutövning.

Lönetillägg, bättre introduktionsprogram och mindre personalgrupper är andra åtgärder som socialkontor runt om i landet satt in för motverka stress och personalflykt.

Siffror från Statistiska Centralbyrån visar också att allt fler 65-plussare arbetar (dubbelt så många 67-åringar hade inkomst av arbete 2015 jämfört med 2000). Den reflexartade förklaringen blir lätt att dagens pensioner är så dåliga att man tvingas arbeta vidare.

För vissa är det definitivt sant. Men inte för alla. En studie från Linnéuniversitet i Växjö visar att det främsta skälet till att 65-plussare arbetar vidare är stimulansen de får på jobbet.

Man kan göra många tolkningar av den slutsatsen. En sådan är att arbetet för många blir en så viktig del av identiteten att man har svårt att bryta banden med jobbet. En annan tolkning är att många arbetsplatser trots allt har en ganska hygglig arbetsmiljö.

Det är bra att komma ihåg när tidningsrubrikerna känns för dystra.