På väg mot ett samtalsvänligare arbetsliv

Jag har träffat Bengt, som har mp3-lurarna ipluggade hela dagen, i ett desperat försök att stänga ut det påfrestande surret i kontorslandskapet.

Jag har träffat Åsa, som säger att det har blivit självklart att jobba hemma emellanåt: ”På jobbet är det stökigt, där är det svårt att koncentrera sig”.

Och jag har pratat med Karin, som jobbar på Försäkringskassan, i ett öppet kontor med 80 personer, dålig akustik och för låga avskärmningar mellan arbetsplatserna. Där sitter de, i ett besvärligt oväsen och ska prata med klienter i telefon i känsliga och personliga frågor. Så vad gör Karin och hennes kollegor? Jo, de pratar så lågt de kan i telefon, och kastar då och då gem på grannen för att han/hon ska tala lite tystare. Men gemen löser inte problemet. Karin har svårt att koncentrera sig och är riktigt, riktigt trött varje dag när hon kommer hem.

Låter det som en vettig, produktiv arbetsmiljö? Knappast. Det är inte särskilt förvånande att flera av Karins arbetskamrater har drabbats av ljudstress, med sjukskrivning som följd.

Eva och Margareta jobbar som lärare. De har ofta svårt att uppfatta vad elever och lärarkollegor säger, och trodde först att de hade fått nedsatt hörsel. Men en hörselundersökning gav besked: Det var inte hörseln det var fel på, det var ljudmiljön.

Så vad gjorde skolan för att lösa problemet? Satte de in akustikåtgärder och gav barn och vuxna en bra, kommunikativ skolmiljö? Nej, de köpte in öronproppar till lärarna. Eleverna får klara sig utan.

Men jag har också mött många positiva motkrafter under vår Befria samtalet-kampanj. Engagerade skyddsombud, arbetsmiljöingenjörer, arkitekter, skolledare, miljöinspektörer och företagssköterskor, som alla vill ha kunskap och vill förändra. Sådana möten får mig att tro att allt är möjligt. Till och med ett samtalsvänligt Sverige.