Personlig av- eller utveckling

Har du hört, eller rent ut sagt det själv vid något tillfälle, och i vilket sammanhang brukar uttrycket användas? Allt som oftast när vi ska försvara eller rättfärdiga ett beteende som vi vet sårar eller kränker någon annan, samtidigt som vi är för stolta att erkänna för någon att vi har brister.

Om vi sedan synar uttrycket i sömmarna, vad är det vi egentligen säger? Jo, att vi inte har förmågan att kontrollera oss själva eller att vi har valt att göra oss till offer. Det tycks finnas en generell uppfattning om att vi formas till dem vi är och sedan är det kört, det är liksom bara att gilla läget.

Men lek med tanken för en liten stund att du ruvar på en potential och som inte får komma fram, för att vi bär på en övertygelse om att det är för sent, att det inte går lära gamla hundar att sitta, eller vilka ursäkter vi nu använder. Tänk om det finns någonting inom dig som om det lockades fram skulle bidra till ett helt nytt jag.

Jag brukar se på oss människor med den enkla beskrivningen, vi är som datorer som är programmerade till att tänka som vi gör. Våra åsikter, tankar, idéer och uppfattning är någonting som vi har adopterat av tidigare programmerare och förebilder (för de flesta handlar det initialt om mamma och pappa).

Detta i kombination med vår önskan om att vara älskade och lyckliga gör att vi utvecklar strategier för att i största möjliga mån befinna oss i dessa tillstånd. Så småningom blir dessa strategier så väl förankrade att de blir en naturlig del av oss själva och vi funderar inte över varför vi gör det vi gör eller säger det vi säger. Kort och gott har vi kommit att utveckla något som kallas för en personlighet.

Ser vi till ordet personlighet så kommer det ifrån det latinska persona, betyder (teater-) mask. En koppling som får mig att fundera över i vilken utsträckning vi är vår personlighet, kontra hur mycket av vårt uttryck och beteende som är en mer eller mindre omedveten roll vi spelar, för att det är så vi är programmerade till att livet fungerar.

Att sminka och göra om en mask förändrar eller utvecklar inte den individ som bär på masken. Det är bara yta. Tänk om detsamma gäller personlig utveckling. Vad är det vi utvecklar, är det masken eller den roll vi spelar? Den som vi burit på i så många år att vi tror att det är den vi är.

Vad skulle hända om du valde att avveckla denna mask, och möta världen som den verkligen är? Vi har, till skillnad från en dator förmågan att tänka utanför våra tankar, vi kan programmera om oss själva, vi kan förse oss med tankar som formar våra liv till något som får oss att känna oss fria, utan behovet att spela ett spel som vi ändå aldrig kan vinna.

John Rosenkranz
Jrutveckling