”Plattformsdirektivet är urvattnat”

Det centrala problemet i den framväxande gigekonomin är frågan om de falska egenanställningarna. Gigföretagen har knäckt en kod som är guld värd för arbetsgivare – stora möjligheter att organisera, övervaka och kontrollera arbetet, inget arbetsgivaransvar. Gigekonomin fungerar som ett laboratorium där nya metoder för att styra arbetet via algoritmer kan testas, och där integritetskränkande teknik med lätthet kan införas, utan det skydd som arbetsmiljölagen och mbl medför.

Ulla Mundinger

I regel är gigarbetare inte anställda av gigföretagen, utan klassas som ”egenföretagare” eller så är de anställda av ett egenanställningsföretag. Men detta anställningsförhållande är en chimär, då egenanställningsföretagen är en mellanhand som inte har någon insyn i det faktiska arbetet och dess villkor.

Gigarbetarna befinner sig därför i en gråzon där det inte är tydligt vem som bör ta arbetsmiljöansvaret, vilket oftast leder till att det inte tas av någon.

En utredning från 2022 slog fast att detta fenomen berör 100 000–130 000 arbetare i Sverige. Isolering, bristande stöd och osäkra inkomster är vanligt förekommande för de som befinner sig utanför traditionella anställningsförhållanden. För gigarbetare tenderar dessa risker att bli mer framträdande, och de senaste åren har otaliga rapporter om gigarbetarnas låga löner, arbetsrelaterade skador samt otrygghet i arbetslivet präglat debatten om gigarbete i Sverige.

Ella Petrini.

Under 2021 påbörjades förhandlingar om det så kallade plattformsdirektivet, EU:s försök att reglera gigarbete. Direktivets mest betydande del är den så kallade anställningspresumtionen, som ska tvinga plattformsföretagen att anställa sin arbetskraft.

För tre veckor sedan antogs direktivet i en urvattnad form, där medlemsländerna har två år på sig att införa anställningspresumtionen på nationell nivå. Utöver detta syftar direktivet till att skapa transparens kring de algoritmer som styr arbetet.

För tillfället finns det fler frågor än svar. Enligt det antagna direktivet ska anställningspresumtionen införas i enlighet med nationell lagstiftning, kollektivavtal och praxis. Detta ger upphov till farhågor om att mekanismen ska visa sig tandlös. Hittills har inte en enda gigarbetare i Sverige kunnat omklassificeras till anställd enligt gällande rättslig kontext.

Huruvida delen av direktivet som handlar om algoritmisk transparens kommer ge resultat får visa sig. Gigarbetarna bör ha full insyn i de algoritmer som styr deras arbete, exempelvis vad gäller prissättning, uppdragsfördelning eller ratingsystem. Alla steg åt detta håll är bra.

En sak är säker: gigföretagen kommer inte att axla arbetsgivaransvaret självmant. Att slippa undan arbetsgivaransvaret utgör kärnan av gigföretagens affärsmodell – annars går kalkylen inte ihop. Goda arbetsvillkor kostar pengar som de skuldtyngda gigföretagen inte kommer hosta upp om de inte blir tvingade.

När direktivet nu ska implementeras i Sverige behövs en aktiv opposition som kan pressa regeringen att ta fram en anställningspresumtion som får verkan. Berörda fackförbund och gigarbetarnas egna organisationer måste vara en självklar del av denna process.

// Ulla Mundinger, Gigwatch, Ella Petrini, Gigwatch