Privatisering eller auktion?

Som vanligt snurrar nu min verkstad mellan öronen igång på allvar.
Alla kanske vet hur en auktion går till men förklarar ändå lite om processen.
Först har man en förvisning av objekten som är till salu i exempelvis en lada eller förråd.
Då får man chansen att göra sig en uppfattning av vad det är man vill vara med och buda på, skick och utseende.
När sedan auktionen startar så sitter man där spänt och bara hoppas att ingen annan skall vara intresserad av just de saker man vill köpa.
Budgivningen startar och auktionshållaren ger ett utgångsbud som man sen får hugga på och följa med så långt man kan. Har man tur är man ensam och kan ropa in en byrå för 20 kr.
En häftig upplevelse, en spännande och rolig utflykt för hela familjen.

Nu undrar ni säkert vart vill jag komma med detta?

Mina tankar kretsar nu kring jämförelsen med att privatisera offentliga sektorn, låta privata aktörer agera inom vård, barnomsorg, skola, LSS, kost, städ, vaktmästeri ja hela marknaden.

Hur kommer då alla att väljas ut? Kommer chefen att hålla en auktion ibland barnskötarna? Där cheferna först fått titta på alla och sålla bort alla sjukskrivna, gamla, och de som har anpassade jobb.
Har vi någon som kan jobba för 80 kr i timmen? 70 kr jaha därnere i hörnet har vi ensamstående mamman Birgitta hon kan tänka sig att jobba för 45 kr i timmen. 1.2.3 härligt Birgitta du får behålla ditt jobb, fantastiskt av dig att sänka dig mest så du får behålla jobbet.
Hade hon något val?
Nej hon måste jobba för att kunna försörja sin familj, men sålde samtidigt ut sina kollegor. Men under omständigheter som dessa så tänker man inte på det solidariska, medmänskliga utan man tänker bara på att klara sig.

Självklart är detta en överdriven beskrivning, eller?
Hur kommer det att bli, kommer vi kunna behålla våra kollektivavtal? Kommer vi ha rättigheter, eller bara skyldigheter?

Kommer vi då att behöva våra fackliga föreningar?

Vänligen/Johan