Ramar och Kramar
Mobbning är inte acceptabelt.
Och ändå förekommer det.
Det är vi alla överens om.
Att kränka, osynliggöra, slå eller dagligen bemöta medmänniskor nedvärderande är någonting som inte ska finnas i en civiliserad kultur – som den svenska skolan eller svenska arbetsplatser förväntas vara.
Och ändå förekommer det.
Publicerad: 2010-06-15
Det finns massor med metoder som beskriver hur man ska motarbeta mobbning. Det finns lärare, rektorer, kuratorer, socialarbetare och andra inom skolan som jobbar mer eller mindre hårt för att förhindra det.
Och ändå förekommer det.
Hur gör man då för att stoppa mobbning?
Det finns inget lätt svar på det. Det är bara titta på den undersökning som presenteras och titta på de rubriker som förekommer, där man lyfter fram ex. på elever som mobbats.
För mig handlar det om hur vi människor ser på och beter oss mot varandra. För vem som helst kan bli den som blir mobbad, utfryst, utsatt – när du är ung eller äldre.
” Jag har rätt att snacka skit i personalrummet om mina kollegor ” sade en gång en kollega till mig för många, många år sedan.
Om man då anser sig ha rätt till det som vuxen, hur ska du då kunna stoppa mobbning?
Det handlar mycket om attityder och värderingar. Och hur vi agerar utifrån värderingar som handlar om medkänsla och medmänsklighet. Du som medmänniska måste agera, skolan som institution måste agera.
För annars kan det bli som Jonathan i Bröderna Lejonhjärta säger:
”Om man vet att människor behöver hjälp och man vet att man kan göra någonting åt det, och man väljer att låta bli, då är man ingenting annat än en liten lort.”
Men attityder och värderingar räcker inte heller alltid, det är en grund. I en personalgrupp måste alla vara överens om vad som är accepterat och inte, och det måste finnas en plan som inte är en pappersdrake.
Det finns goda exempel på skolor som jobbar mot mobbning. Lyft fram dessa i media – där har DN, Expressen och andra medier ett stort ansvar. För vi måste lära oss av goda ex., som får sprida sina idéer.
För lika mycket som det handlar om att förhindra, måste en arbetsplats arbeta för medkänsla. Utan att försöka skapa medkänsla kan skolan eller arbetsplatsen arbeta preventivt och lösa fall för fall men ändå stå i en dy och trampa.
Att skapa medkänsla för den du möter i korridoren, den du sitter bredvid, den du hejar på ( eller då oftast ignorerar ), är vägen fram. Vi måste hela tiden arbeta förebyggande. I undervisningen, i korridorer, på skolgården.
Jag hörde någon som sade uttrycket ramar och kramar.
Ramar och kramar.
Jag har sett att det fungerar, och det är för mig vägen fram.
Publicerad: 2010-06-15
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
