Säger DU ifrån när det behövs i fikarummet?

Jag vet personer som gör allt för att undvika en fikastund med kollegorna. Personer som inte lever efter ”normen”, tillhör en minoritetsgrupp eller har anhöriga/nära vänner som gör det och där arbetsklimatet tillåter en hård jargong, oacceptans och kommentarer som är på gränsen i fikarummet. Och där det kan räcka med en ironisk fråga och ett vasst skämt för att fasaden skall spricka, arbetsdagen förstörs. Kanske det går så långt att medarbetaren byter jobb och att företaget därmed tappar värdefull kompetens.

Ta en minut och fundera över klimatet i just DITT fikarum. Vad pratar ni om, vad pratar ni INTE om, hur pratar ni och känner sig alla delaktiga, välkomna och sedda? Finns det plats för ”skämt-över-gränsen”, illa genomtänkta kommentarer som kan såra, frysa ut och indirekt eller direkt diskriminera? Har DU kollegor som aldrig går och fikar?

Det är meningslöst att ha fina jämställdhetspolicies och mångfaldsdokument om etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder och övriga diskrimineringsgrunder om vi inte klarar att leva upp till dem i verkligheten, i fikarummet, när det väl gäller. Och här har vi ALLA ett ansvar. Det handlar helt enkelt om civilkurage – att våga säga ifrån, vänligt men bestämt, när en kollega går över gränsen och yttrar något obetänksamt.

Som chefer måste vi också våga ta det ansvaret ännu tydligare, med risk för att kanske inte bli så populära bland medarbetarna. En chef blir ju dessutom en tydlig förebild som sätter nivån och standarden på de skämt, kommentarer och synpunkter som förekommer på arbetsplatsen.

Barn gör som sina föräldrar, medarbetare gör som sina chefer. Som chef kanske vi måste tänka oss för en extra gång innan vi river av ett bögskämt i fikarummet. Ja, vi kanske inte blir lika roliga och populära, men det kanske det är värt om risken är att en medarbetare tar väldigt illa vid sig och vi dessutom lägger ribban för snacket väldigt lågt? Och vill vi absolut kunna skoja så kanske just chef inte är rätta jobbet för oss utan en karriär som stand-up-komiker istället är att sikta in sig på.

Det handlar om att bli MEDVETEN om hur kommunikationen ser ut på arbetsplatsen OCH i fikarummet och dessutom om VÅR roll. INNAN drabbade medarbetare slutar.

Men ska man inte kunna skämta om allt? Nej, faktiskt inte, inte i fikarummet. Vi är fortfarande på jobbet och här är vår uppgift att få alla att trivas. Säger DU ifrån när det behövs i fikarummet? Har du civilkurage nog att göra det? Lyft frågan på din arbetsplats idag, imorgon kan det vara försent!