Sätta foten på vem?

Själv gör jag i alla fall den associationen. Vad skulle det annars betyda? Sätter chefen ner foten i…golvet? Vem skulle då tänka att  ”wow, det var en som vet vad han vill”?

Nej, det som jag ser framför mig är någon som sätter ner foten i ansiktet på en stackars underlydande för att visa vem det är som bestämmer.

Den som sätter ner foten har tappat tålamodet, orkar inte med fler diskussioner, mer tjafs. Nu får det vara nog, tycker han – för det är ju oftast en han. Det är dags att göra som han säger. Vi har väl alla gjort det någon gång. Allting kan inte diskuteras i all evighet. Och visst, även den som är hunsad kan ibland sätta ner foten för att markera att nu får det vara nog.

Men gissa vilka som sätter ner foten oftast? Låt oss leka med tanken – och leka kan man väl få göra ibland – att beslut ska förankras och att alla ska vara delaktiga och att det ligger någon slags värde i att lösningar diskuteras fram. Ja, låt oss leka den leken. Vad händer då om någon plötsligt avbryter diskussionen genom att säga ”nu är det dags för mig att sätta ner foten”?

Jo, antingen blir det tyst och leken tar slut. Eller så berättar man för denne någon att om han vill leka ensam får han väl göra det – någon annanstans.