”Ta inget för givet”

Strax efter att Donald Trump tillträdde som USA:s president i januari skrev han under en order om att avveckla alla statliga mångfalds- och inkluderingsprogram, det rapporterade flera medier om.

Beslutet gav eko även i Sverige. När Chalmers tekniska högskola ungefär samtidigt invigde sitt jämlikhetskontor, som ska arbeta för mångfald och inkludering, fick det skarp kritik, bland annat från Sverigedemokraterna och och Kristdemokraternas EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe. I ett debattinlägg i tidningen Affärsvärlden skrev hon att Trumps initiativ varit rätt och att Sverige borde följa efter. Kritiken från både henne och Sverigedemokraterna handlade främst om att mångfaldsarbetet innebär att människor med för låg kompetens kvoteras in.

Enligt Chalmers är målet att alla anställda ska få samma förutsättningar oavsett vem man är. Högskolan skriver på sin sajt att de inte kan erbjuda en bra arbetsmiljö om de inte adresserar de utmaningar som de vet finns. Någon kvotering talas det inte om. Detta skulle kunna väcka hopp om att kritiken mot mångfaldsarbetet snarare handlar om ett missförstånd men jag tror dessvärre inte att det är så.

I slutet av förra året sände den nordiska organisationen Niva ett webbinarium där den senaste forskningen inom mångfald, jämlikhet och inkludering presenterades. Att enbart fokusera på kvotering är kontraproduktivt, visar forskningen, i stället bör fokus vara på en rättvis, inkluderande arbetsmiljö som värdesätter meriter. Min bild är att det sistnämnda också oftast är det som arbetet går ut på i Sverige.

Det är tack och lov olagligt i vårt land att diskriminera någon på grund av kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Men samtidigt räcker inte bara lagar. När vi tror att vi endast bedömer utifrån kompetens kan fördomar smyga sig in trots goda föresatser. Så snarare än att kritisera själva förekomsten av arbete med mångfald, inkludering och jämlikhet bör vi fokusera på hur vi arbetar med dessa frågor. För det är ju inte som att vi gått i mål. Diskriminering förekommer alltför ofta.

Det finns en fara med att USA:s väg sår osäkerhet hos de som tvivlar på nyttan av detta arbete och att nya åsiktsvindar får kraft. Vi måste fortsätta arbetet mot diskriminering, för rättvisa och inkludering och påminna oss om hur skör utvecklingen kan vara och hur snabbt den går att rasera.