Ta vara på kraften

Nyhetsankaret Claes Elfsberg tvingades bort från Rapport vid fyllda 67, något han lyckades ordna viss uppståndelse kring.

”Är det rimligt att man ska bli diskvalificerad från arbetsmarknaden för att man blir äldre?” frågar han sig och konstaterar att inget parti driver frågan om att göra något åt saken. (Läs mer i Du&jobbet nr 2).

Nej, det är inte rimligt. 

En förklaring kan vara oron för att borttagen övre gräns för rätten att jobba skulle urholka pensionsrätten för personer som slitits ut i tunga jobbet och inte vill tvingas kvar.  Med andra ord bidra till höjd pensionsålder – något som är kontroversiellt och diskuteras mot bakgrund av bl a sviktande finansiering och ökande livslängd. Oron är inte obefogad.

67 års-gränsen är ett resultat av lagstiftningen om anställningsskydd.  Under den åldern kan en arbetsgivare normalt inte säga upp någon enbart med hänvisning till att personen blivit för gammal. På Sveriges Radio och många andra arbetsplatser betyder det adjö senast vid 67år.

I bl a USA är skepsisen mot äldre mindre.  Bland presidentkandidaterna märks t ex demokraterna Bernie Sanders som fyller 75 år och Hillary Clinton, 69 år. Påven går på sitt åttionde år. Och nyligen intervjuade jag professor Töres Theorell, som fyller 74 och fortfarande är aktiv, bl a som ordförande i expertkommittéer som tar fram forskningssammanfattningar. Det var inget fel på kapaciteten.

Enligt EU:s statistikbyrå Eurostat är svenska pensionärer friskast i EU. En 65-åring har stor chans att klara sig fram till 80-årsdagen utan bestående krämpor. Dock varierar ju hälsoläget, i hög grad beroende på det arbetsliv personerna haft. Men att orken och skickligheten allmänt skulle försvinna vid 67 år är nys och ger 60-åringar dåligt rykte i onödan.

Det är alltså läge för två tankar i huvudet samtidigt, skilj på frågan om pension och åldersgränser för de som vill och kan jobba kvar.