Utmana självbilden i speglande glasklot
Det händer att jag tänker tillbaka på mitt yrkesliv. Och alltid uppstår den där blandningen av hopp och vemod.
Publicerad: 2016-03-01
Det slår mig att i mer än hälften av mina drygt 40 år som journalist har jag bevakat kultur och arbetsmiljö. Samtidigt. Parallellt. En mycket fruktbar kombination.
Som kulturjournalist blev jag omedelbart intresserad av hur arbetslivet gestaltas i litteratur och bildkonst. Hur kan konsten bli ett verktyg för förändring? Hur kan budskapet få en estetiskt avancerad utformning?
Det där är inga konstigheter. Däremot är det aningen märkligt att det är först nu som jag upptäcker ytterligare arbetets dimensioner i konstnärliga verk.
Jag tycker att konst inte bara har ett egenvärde. Den ska inte heller stanna vid att dokumentera eller bli ett redskap för förändring. Lycklig är den konstnär som får läsaren och betraktarens upplevelser att växa till oförutsedda nivåer.
Författaren Vibeke Olsson, aktuell som mottagare av fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris den 23 februari, skriver traditionell arbetarlitteratur. Men den är inte enbart traditionell. Av all rekvisita i hennes senaste roman om den tidiga arbetar- och väckelserörelsen får hon en tidens nymodighet som järnspisen att bli en återkommande detalj som symboliserar hopp och vemod och också är upphov till titeln, Glödens färger (Libris förlag).
Ett mer självklart exempel på hur en realist ger sig ut på fantasins vägar är den isländsk-danska konstnären Olafur Eliasson.
En händelse som ser ut som en tanke är att hans verksamhet är av industriellt slag. Eliassons studio i Berlin befolkas av 90 hårt arbetande konstnärer och konstruktörer. Utställningen Verklighetsmaskiner på Moderna Museet i Stockholm nyligen fick människor att vallfärda dit för att utmana sina självbilder i speglande glasklot, bakom vattendraperier, pysande slangar, labyrinter i psykedeliska färger.
Jag uppfattar detta som steget efter en realistisk dokumentation av liv och arbete, något mer än gestaltande kommentarer till maskiners funktion. Vad är verkligt, vad är konstruktion?
Olafur Eliasson talade på ett symposium i Stockholm i januari om hur den kulturella sektorn kan bli dynamisk i ekonomi och samhälle. Stå för det mänskliga i kapitalismen, kort sagt.
Detta kan i och för sig lätt uppfattas som ett uttryck för den begränsande synen att kulturen alltid bör ha ett ärende. Men jag väljer att se Eliasson och även Vibeke Olsson som i första hand industrisamhällets estetiska gränsförflyttare.
JAN-EWERT STRÖMBÄCK
Författare, kommer i mars med en bok om Första majs historia (LL-förlaget).
Publicerad: 2016-03-01
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
