Utredningar behöver kvalitetssäkras

Ska en externt genomförd utredning av kränkande särbehandling eller trakasserier kosta 50 000 eller 150 000, ska den ta 35 timmar eller 120 timmar effektiv tid att genomföra och är fyra veckor eller fyra månader en rimlig tid för att få fram ett resultat?

De senaste fyra åren har jag arbetat heltid som utredare och har även i min tidigare roll som kommundirektör varit beställare av externa utredningar.

Jag kan konstatera att det i dagsläget är en stor spännvidd mellan hur externa utredningar genomförs. Bland andra Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har framfört kritik mot branschen i den utvärdering av föreskriften kring kränkande särbehandling (Afs 2015:4) som Arbetsmiljöverket genomfört.

Det är givetvis alltid så att omfattningen av en utredning kan variera stort från fall till fall och det kan även uppstå en rad komplikationer längs vägen. Men det finns ändå skäl för oss i branschen att vara lyhörda för den kritik som finns.

Några områden där vi som externa utredningsföretag har en hemläxa att göra är följande:

1. Offerera inte större insats än nödvändigt. Man ska kunna erbjuda olika utformningar och omfattning på en utredningsinsats utan att alltid ta höjd för en mer omfattande insats. Att ge en uppskattning på 120 timmar när det är uppenbart att insatsen sannolikt inte kräver mer än 40 timmar är inte rimligt och riskerar att underminera trovärdigheten för externa utredningar generellt.

2. Begränsa antalet utredningar per utredare. Det är i normalfallet inget problem att samma utredare arbetar med flera utredningar parallellt och det kan även finnas fördelar med detta för att få ett bra flöde rent arbetsmässigt. Om samma utredare arbetar med ett allt för stort antal utredningar finns dock risk för sammanblandning av personer och att utredarens egen kalender blir den begränsande faktorn för att komma framåt i utredningen. Det är då bättre och mer respektfullt gentemot de inblandade att fokusera på att lösa färre utredningar på kortare tid än att ”ligga” på många utredningar som drar ut på tiden.

3. Se både individperspektivet och det organisatoriska perspektivet. Syftet med en utredning kring kränkningar eller trakasserier är att identifiera om det finns en utsatthet hos den enskilda individen. Arbetsgivaren har här ett långtgående ansvar att vidta åtgärder i de fall det finns en utsatthet och en risk för ohälsa. Avsaknad av rutiner, oklar ansvarsfördelning eller bristande kommunikation är exempel på organisatoriska frågor som också kan framkomma vid en utredning. I dessa fall bör även sådana iakttagelser finnas med i återkopplingen till uppdragsgivaren som ett stöd i det systematiska utvecklings- och arbetsmiljöarbetet på organisatorisk nivå.

Vi behöver ha en aktiv dialog i branschen för att säkerställa att vi som externa utredare hjälps åt att driva kvalitetsutvecklingen inom området. Det är bra för både oss själva och för våra kunder, och inte minst för de personer som omfattas av våra utredningar.

/ Oscar Fredriksson