Vad ska man med en kommunikatör till?

Jag har fått frågan vid ett antal tillfällen – och tycker att det kan vara svårt att svara.

Skulle vilja ha ett rappt och intelligent svar på lut – men eftersom kommunikation är ett så vitt och mångfacetterat begrepp blir jag försiktig. En kommunikatör som jag egentligen skulle vilja kalla det, ska ju inte bara sprida information som en fontän utan hjärna. I mitt jobb handlar det minst lika mycket om att ha stora och känsliga öron. Att lyssna till det som sägs och kanske inte sägs, att läsa mellan raderna och veta hur man ska sovra och sortera bland budskapen. Det handlar mycket om att skapa relation så att man vet hur den ser ut och fungerar som ska ta emot budskapet. Det handlar också om att försöka beröra, hitta ett uttryck som gör att mottagaren förhoppningsvis kan ta till sig det man vill säga. Oavsett om man använder sig av hemsidor, trycksaker, annonser, föredrag, media – eller något annat verktyg.

Det fascinerar mig att vi kommunikatörer ännu 2011 då och då måste rättfärdiga vår existens i samhället. Har det undgått någon att vi lever i ett informationssamhälle där det gäller att synas och höras? Om man ska synas så måste man arbeta på det. Att arbeta med kommunikation är oftast att jobba på lång sikt. Kommunikationsarbete tar tid och är en kompetens i sig.

Senast imorse såg jag en artikel om en arbetsplats där man strider om tillsättandet av en kommunikatörstjänst. På grund av sparbeting vill man dra in – och då väger mitt yrke ganska lätt jämfört med mer konkreta sysslor. Det känns trist att konstatera att vi inte kommit längre.
Smart kommunikation är ett starkt styrmedel. Synd att missa möjligheten till att kommunicera smart tänker jag. Men orden är allas egendom, det komplicerar saken. Att kommunicera så vem som helst förstår, det kan väl alla – eller?

På min arbetsplats har vi massor av spännande saker för oss. Det är min uppgift att försöka skildra, sprida och kommunicera ut vad vi forskar om, utbildar om och hur vi arbetar med att utreda patienter med besvär som eventuellt kan kopplas till en arbets – eller boendemiljö med mera.
Nu har jag tillfälligt ”fått en arbetskamrat”, en inhyrd sådan. Hon är dalkulla, heter Lotta Kretschek och är en mycket kompetent företagare i kommunikationsbranschen. Hennes uppgift är att kommunicera Katja Hagströms forskning om arbetsmiljön i träpelletsindustrin.
Läs mer om projektet.

Lotta har fått forskaren Katja att tänka i nya banor. Kreativ kommunikation är härligt!
Att ständigt konstatera att vi alla tänker olika är spännande!