Varför haka upp sig på ålder?

Nyligen hjälpte jag en arbetslös kompis att på nätet fylla i en sådan där modern platsansökan som drivs av rekryteringsföretag. Man ska plita ner sitt liv i en slags databas i typ nio steg, som hakar upp sig om inte föregående blev rätt gjort. Det vet jag, eftersom vi försökte hoppa över födelseår. Förutom personnummer i steg 1 ville rekryterarna att det också skulle stå ”1955” i steg 2. ”Så att det ska gå lättare att skilja fåren från getterna…”, kommenterade en annan IT-kunnig kompis.

Det gör ju tillvaron lite oroligare för alla, när åldrandet är så svårstoppat och tiderna så osäkra.

Var beredd på att byta bana flera gånger under yrkeslivet, brukar politikerna kontra med.

Det senare fenomenet har Du&jobbet studerat. Vi tittade på i vilka yrken det var vanligast att växla spår i just 50-årsåldern, genom att jämföra de yrken människor uppgett i SCB:s folk- och bostadsräkningar FOB 80 och FOB 90. Sen jämförde vi också om ett ev byte påverkade chansen att bli gammal.

De som uppgett olika yrken visade sig lite förvånande i snitt ha lägre chans att nå 80 år, än de som blivit vid sin läst.

Skulle det alltså vara ohälsosamt att byta bana? Så är det nog inte, utan resultatet avspeglar troligare svårigheterna. Det visade sig vara vanligast att ha bytt yrke tio år senare bland lågutbildade där tröskeln till nya jobbet är låg. De kom uppenbarligen inte till lättare eller mer stimulerande arbetsuppgifter. Färre högutbildade sadlade om. Lärare tycktes till exempel sällan bli ingenjörer som blev sjuksköterskor, etc. Inte konstigt heller med tanke på att äldre inte får studiemedel.

Så vill politikerna ha en rörlig arbetsmarknad i positiv mening – och inte bara osäker – måste förutom attityderna också ekonomin för ”bytare” och arbetslösa ändras. Och är det egentligen OK, med tanke på diskrimineringslagen att ha åldersnoteringar i platsbanker? Det har ju ingen betydelse för hur jobbet görs, eller?