Vart finns visionerna om socialt arbete?

Vision Göteborg har försökt driva frågan om våra socialarbetares tuffa arbetssituation under många år, men har tyvärr sällan fått gehör från vår arbetsgivare. Ofta har vi bemötts med orden ”vi delar inte er bild av situationen” och därmed har frågan varit färdigdiskuterad.

Vi tröttnade till slut på detta och bestämde oss för snart ett år sedan att genomföra en enkätundersökning som skulle visa svart på vitt hur våra socialarbetare har det i vardagen. Vårt socialarbetarnätverk skickade ut en enkät till samtliga socialarbetare i Göteborgs Stad (oavsett facktillhörighet), och resultatet var nedslående. Stress, ökad arbetsbelastning, massor av administrativa arbetsuppgifter som hindrar socialarbetarna från arbetet direkt med klienterna och brukarna, avsaknad av reflektion, handledning och kompetensutveckling och tröga it-system som försvårar arbetet var några saker som lyftes fram. Vi kunde också konstatera att situationen var liknande över hela Göteborgs Stad, den var inte specifik för vissa förvaltningar eller arbetsplatser.

Undersökningen fick stor uppmärksamhet, både i media och hos vår arbetsgivare. Resultatet blev att vi bildade en partsgemensam grupp som i första hand skall arbeta för att förbättra socialsekreterarnas arbetsmiljö. Det känns väldigt positivt, och vi hoppas att vi kan komma överens om att genomföra åtgärder snarast.

Däremot visar våra politiker fortfarande ett stort ointresse för att diskutera socialpolitik, och för att lyssna på våra medlemmar som arbetar direkt med klienterna och brukarna.

Vision Göteborg har föreslagit att våra politiker borde bjuda in medarbetare till workshops för att skaffa sig en bättre bild av hur verkligheten ser ut och få till sig tankar och idéer om hur det sociala arbetet kan utvecklas. Intresset har hittills varit lika med noll. Vision har också kritiserat avsaknaden av visioner i socialpolitiken. Vi undrar vart ambitionerna finns för att utveckla det sociala arbetet i Göteborgs Stad? Skolan och äldreomsorgen tillförs extra resurser för att utveckla verksamheten, vilket såklart är alldeles utmärkt, men för socialtjänsten och det förebyggande sociala arbetet verkar detta aldrig vara aktuellt. Varför det är så är svårt att svara på, men jag kan ju inte låta bli att fundera på om det handlar om synen på människor som finns längst ner på samhällets skala.

Det är alltid ett rent nöje att träffa Visions socialarbetare. Kreativiteten bland våra medlemmar är oerhört hög, och det finns massor med intressanta tankar och idéer om hur deras verksamheter kan förbättras och utvecklas. Problemet är att denna kreativitet alldeles för sällan tas till vara, utan våra medlemmar får istället alltför ofta höra att budgeten är överordnat allt, inklusive kvaliteten i verksamheten.

Jag blir också ofta kontaktad av chefer inom socialtjänsten som är oerhört frustrerade över att det inte finns något utrymme alls att utveckla deras verksamheter och medarbetare. Chefernas uppgift blir istället att hålla nere kostnaderna så mycket som möjligt. Och vilka drabbas av detta hårdast i slutändan – jo det är ju klienterna och brukarna. Det blir då också en arbetsmiljöfråga. Självklart mår våra medlemmar inte bra av att ständigt tvingas underordna sig budgetpiskan, och tvingas se hur detta drabbar dem som de är till för.

Jag hoppas att våra politiker någon gång öppnar ögonen, börjar lyssna på Visions medlemmar och ser till att det finns utrymme i våra budgetar för att utveckla det sociala arbetet. Självklart skulle det ge positiva synergieffekter genom att kostnaderna för försörjningsstöd minskar på sikt. Och jag hoppas våra politiker någon gång vågar ge sig ut i verkligheten och ta del av socialarbetarnas engagemang och idéer.

Släpps medarbetarnas kreativitet lös så kan Göteborgs Stad ta steg fram mot ett socialt arbete av hög kvalitet. Nöjda medarbetare som känner att de kan vara med och påverka situationen på sina arbetsplatser gör dessutom ett bättre jobb.