Vi måste ha en vision

Vision är ett fint ord. Ingen av oss kan leva ett bra liv utan
visioner. Men när Ikea säger att deras vision är ”att skapa en bättre
vardag för de många människorna”. När Ica vill ”göra varje dag lite
enklare”. När Max vill ”bli världens bästa hamburgerkedja”.  När Malmö
stad (tack och lov) vill agera ”professionellt och med hög
service”. När Bilia vill vara ”branschens bästa servicebolag med målet
att ha de mest nöjda kunderna …”

…då undrar man, med en rysning, hur många timmar av möten, hur många
koppar kaffe och glas vatten och kronor i konsultarvoden som
egentligen gått åt för att lyckas formulera djupsinnigheterna.
Vi har väl alla varit med om det på senare år. Det hör numera till.
Vi ska samlas för att komma fram till värdegrunder och affärsidéer
och missioner och just visioner. I nio fall av tio blir visionen
ungefär så innehållslös som ovan. Man kan undra vad det är som går
fel.

För egentligen är det ju bara bra om vi då och då pratar igenom vad vi
gör och vill och hoppas på. Sådana samtal kan lyfta på stenar och leda
till upptäckter. Vi behöver stanna till och försöka få perspektiv.

Men någon gång har en konsult – jag svär på att det var en konsult –
kommit på en form för hur de samtalen ska gå till. Vi börjar med
visionen och letar oss vidare till missionen och så vidare, då kommer
samtalen att bli så mycket bättre, har konsulten lovat.
Istället har det blivit som det ibland blir när konsulter kallas in.
Inte särskilt mycket klarspråk, men desto mer luftigt prat. Att be
oss formulera visioner och missioner är som att säga åt oss att bli
finare i kanten än vad vi är. Jag har hittills inte sett en
företagsvision som sagt att ”vi ska tjäna mycket pengar”.

Om det finns ett liv efter döden vet jag var jag hoppas att den där
konsulten hamnar – på ett visionsmöte som varar i evigheters evighet.