Vilken väg Littorin?
Den främste av alla fanbärare i det nya arbetspartiet Mauderaterna, Sven-Otto Littorin, har måhända fått mer att bita över, än han månne önskat. I takt med att antalet dödsfall ökar, antalet faktiska olycksfall ökar, och varslen står som spön i backen och folk oroar ihjäl sig i den ”hela havet stormar” turbulens som blir fallet i sådana lägen. Då väljer Littorin, utan att ha gjort sin konsekvensanalys att skära stora bitar ur arbetsmiljöns mumsiga kaka.
Publicerad: 2008-12-04
Glad i hågen lade han raskt ner Arbetslivsinstitutet, och gav pengar till riksmuseet för att där hysa de stora mängder samlad litteratur som tidigare fanns på ALI. Vilken stor vinst det är med att bara arkivera allt detta material, i stället för att som tidigare ha detta för samlad forskning inom arbetslivsområdet kan man undra över. Visst vore det bättre om materialet fanns levande i forskning och utredningar i stället för att samla damm.
Arbetsmiljöverket, ”jösses är inte det lite omodernt, där kan man säkert omfördela några miljoner till de behövande på Djursholm och Lidingö”, smack så var den lilla transfereringen klar. Vad detta har inneburit kan vi se direkt. Ett antal av Arbetsmiljöverkets kontor har lagt ner, eller strukturrationaliserats, med den direkta konsekvensen att vi som arbetar med arbetsmiljö ute på företagen blivit av med en naturlig samarbetspartner. I många fall har vi snabbt upparbetat andra vägar men tillgången på inspektörer har minskat, drastiskt. Vi vill inte dra några långt gående paralleller till de ökande dödsolyckorna, men man kan ju stilla undra. Nu har Littorin ju faktiskt kovänt och beviljat ytterligare lite pengar till arbetsmiljön, men bara en bråkdel av vad han redan tagit, cirka 30 miljoner av de cirka 160 han tagit, en omvändelse under galgen.
I flera årligen återkommande undersökningar har Arbetsmiljöverket sett sig tvingade att minska frekvensen på sina undersökningar, både när det gäller nationella satsningar och när det gäller EU-gemensamma undersökningar. I ett ökande antal fall blir vi regionala skyddsombud ombedda att följa upp påpekanden från arbetsmiljöverket då dom antagligen saknar resurser, både personella och ekonomiska att göra det själva. Det är i praktiken inte ett stort problem för oss eftersom vi ofta har särskild kunskap om det aktuella företaget, men det innebär att vi skall ta av våra medlemspengar det drabbar oss ekonomiskt negativt och det blir trubbigare då vi ju inte har myndighetens sanktionsmöjligheter. Där vi tidigare var Europaledande har vi sett att antalet inspektörer i förhållande till arbetade timmar snart börjar närma sig Albaniensnittet…
Där Littorin uttrycker funderingar över det unika med att vi i Sverige har Regionala skyddsombud med bidrag från staten skall han snart bli klar över att unikt i det sammanhanget betyder något positivt. Så positivt faktiskt, att Italien beslutat att införa lagstadgade krav om både företagsplacerade skyddsombud som Skyddsombud med geografiskt ansvarsområde, (Regionala) och det sker alltså i Berlusconis Italien.
Vi Regionala skyddsombud inom IF Metall vill på detta sätt fästa uppmärksamhet på det ur vårt perspektiv, glasklara resultat som vår främste företrädare inom svensk arbetsmarknad Sven-Otto Littorin uppnått hittills. Gud bevare oss för två år till.
// Regionala skyddsombud inom IF Metall
Mellersta Älvsborg.
Publicerad: 2008-12-04
Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.
