Delade meningar om diagnosen ”utmattningssyndrom”

När Sverige i slutet på 1990-talet drabbades av en ekonomisk kris ökade sjukskrivningarna på grund av depression kraftigt. Anledningen var förmodligen de personalneddragningar som gjorts i offentlig sektor på 1900-talet. De som blev kvar på jobbet skulle nu göra samma jobb som flera anställda tidigare hade delat på. Det konstateras i boken Utmattningssyndrom från 2024.

Forskaren, och bokens huvudredaktör, Marie Åsberg började tillsammans med sin kollega Åke Nyberg studera patienter som sjukskrivits för depression. De kom fram till att patienterna inte var alls var deprimerade, däremot var de väldigt trötta, orkeslösa och mådde dåligt. Själva sa de att de var utbrända och att det berodde på jobbet.

Marie Åsberg kontaktade Socialstyrelsen, som tillsatte en arbetsgrupp 2003. Gruppen kom fram till att det inte handlade om depression och tillståndet började kallas för utmattningssyndrom.

År 2005 införde Socialstyrelsen diagnosen ”utmattningssyndrom” i den svenska versionen av WHO:s diagnossystem ICD‑10, med en egen kod, F43.8A.

För att få diagnosen krävs, enligt den nationella sjukvårdsrådgivningstjänsten 1177, att en person har levt med hög stress under minst ett halvår. Exempel på situationer som kan bidra till svår stress är höga krav på jobbet i kombination med små möjligheter att påverka situationen, mobbning och kränkande särbehandling, påfrestningar i privatlivet som en separation eller ansträngd ekonomi. Stressen ska ha gett symtom i minst två veckor – till exempel trötthet som inte går att vila bort, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, hjärtklappning, yrsel och ljudkänslighet.
– Framför allt ska man ha känt sig väldigt mentalt och fysiskt trött. En kliniker ska göra bedömningen att anledningen till att du känner dig så här trött är att det har funnits ihållande eller upprepade stressorer i livet, säger Elin Lindsäter, psykolog som forskar om utmattningssyndrom vid Karolinska institutet.

Elin_Lindsäter. Foto: Kristoffer Pettersson

Tillståndet finns i hela den industrialiserade världen. I Frankrike kallas det professionell utmattning. Belgien och Nederländerna är exempel på länder som använder begreppet klinisk burnout för liknande symtom.

Det är bara Sverige som har den medicinska diagnosen utmattningssyndrom. Men i januari 2028 tas diagnosen bort. Anledningen är att när WHO:s internationella diagnossystem uppdateras försvinner merparten av de nationella diagnoskoderna.
– WHO vill att det ska bli lättare att bygga kunskap och jämföra data från olika länder, säger Elin Lindsäter.

Vilka är det då som får utmattningssyndrom och vad beror det på?

Statistik från Försäkringskassan visar att varje år sjukskrivs omkring 20 000 personer för syndromet. Tvåtredjedelar av dem är kvinnor.
– Kvinnor har i hög grad en dubbel arbetsbörda som ytterligare ökar belastningen. De tar ofta ett större ansvar för hem och familj, säger Ulrik Lidwall, forskare och analytiker på Försäkringskassan.

Ulrik Lidwall. Foto: Lars Ingels

Många av dem arbetar inom vård, skola och omsorg.
– Generellt drabbas oftast de som har människovårdande, så kallade kontaktyrken, där kraven överstiger resurserna i arbetet. Inom vård, skola och omsorg har det varit en konstant kris ganska länge, säger Ulrik Lidwall.

Det är främst arbetsmiljön som orsaker utmattning, även om privatrelaterade faktorer ofta finns med i bilden, som att ha en sjuk anhörig eller ett barn med särskilda behov, enligt Ingibjörg Jonsdottir, stressforskare och chef för Institutet för stressmedicin.
– Det finns ingen chans att få vila någonstans. Det är när en individ inte kan hantera den totala belastningen som risken att drabbas är störst, säger hon.

Ingibjörg Jonsdottir. Foto: Turid Oom

Frågetecken kring dagens diagnos

Elin Lindsäter tycker att arbetsmiljön ska uppmärksammas i samband med stress och utmattning, men anser att det även är viktigt att se om det finns andra förklaringar till ohälsan.
– Med utmattningssyndrom kommer en bestämd förklaringsmodell - att symtomen beror på yttre, ofta arbetsrelaterade påfrestningar. Det blir lätt en förenkling. Risken är att vården inte tittar på hela bilden och kan missa individuella sårbarheter, medicinska sjukdomar och psykiatriska tillstånd.

Ett stort problem med diagnosen är, enligt Elin Lindsäter, att kriterierna är ganska lätta att uppfylla. Många som söker vård för trötthet och där provsvar och undersökningar inte visar några avvikelser riskerar att få utmattningssyndromsdiagnosen för snabbt, anser Elin Lindsäter.

Själv tror hon att diagnosen kan vara ett jämställdhetsproblem.
– Jag tänker hur snabbt jag skulle få diagnosen om jag sökte vård för att jag var trött och kände mig energilös, helt enkelt därför att jag är kvinna. Det finns en risk för att kvinnor med symtomen inte får en ordentlig medicinsk undersökning, att inte alla aspekter av kvinnors hälsa vägs in därför att man snabbt faller in i förklaringsmodellen för utmattningssyndrom.

När diagnosen försvinner hoppas Elin Lindsäter att fler som mår dåligt blir ordentligt undersökta och får en bättre förklaring till varför de mår som de gör.
– Jag är optimistisk till att vi kommer att kunna ta fram bättre vårdprocesser för patientgruppen, att vi kan ge mer individanpassade bedömningar och behandlingar.

Elin Lindsäter berättar att i dag rekommenderas patienterna olika behandlingar - mindfulnesskurser, stödsamtal med en kurator, enbart sjukskrivning och medicinering eller omfattade så kallade multimodala rehabiliteringsprogram.
– Tyvärr vet vi väldigt lite om effekten av dessa insatser. Många riskerar att få omfattande och kostsam vård som kanske inte är hjälpsam för dem.

Hon får medhåll av Ingibjörg Jonsdottir.
– Stora multimodala behandlingsformer, där alla behandlas likadant verkar inte vara så framgångsrikt. Det har vi vetat länge. Du ska få behandling för det du har problem med, säger hon.

Alexander Wilczek är stressforskare och tidigare verksamhetschef för Ersta psykiatriska klinik. Han konstaterar att patienter kan ha fått diagnosen utmattningssyndrom felaktigt, bland annat på grund av att den så kallade Toyota-modellen med prestationsbaserad ersättning infördes i sjukvården på 2000-talet.

Alexander Wilczek. Foto: Hanna Jacobsson

– Doktorn tänkte i sin stressade tillvaro att symtomen påminner mycket om utmattningssyndrom, ställde diagnosen och tog emot nästa patient.

Han hör till dem som inte anser att läkarnas möjlighet att ställa en säker diagnos ökar när utmattningssyndrom försvinner som diagnos.
– Det är bara en from förhoppning, som naturligtvis inte kommer att infrias. Läkarnas möjlighet att ställa en säker diagnos förutsätter att läkarna ges möjlighet att ställa en säker diagnos. Det vill säga har tid och utrymme att fördjupa diagnostiken. Det kan de omöjligt göra under ett nybesök på 20 minuter.

Elin Lindsäter håller med om att det är en utmaning för läkarna att hinna göra den bedömning som är nödvändig.
– Det behöver ske förändringar för att man ska kunna göra bättre bedömningar och erbjuda mer individanpassade insatser i primärvården. Där är vi inte i mål, men Socialstyrelsen arbetar med dessa frågor just nu.

Ett problem är, enligt Elin Lindsäter, också att det går att bli sjukskriven i upp till ett år, ibland längre.
– I samband med att diagnosen tas bort har Socialstyrelsen fått i uppdrag att uppdatera det försäkringsmedicinska beslutsstödet.

Hon anser att mediernas rapportering om utmattningssyndrom kan ha bidrag till att människor som får diagnosen ibland förväntar sig att det tar väldigt lång tid att bli frisk.
– I många fall hade det nog inte behövts så långa sjukskrivningar. Det är ett problem att många läkare sjukskriver därför att det finns en förväntan eller ett konkret önskemål från patienten, trots att det inte alltid är medicinskt befogat.

Oro inför framtiden
Allt om arbetsmiljö har varit i kontakt med utmattade personer som är oroliga för att det ska bli svårare eller omöjligt att bli sjukskriven när diagnosen utmattningssyndrom försvinner.

Elin Lindsäter tror inte att det finns något fog för deras oro.
– Om man har symtom som ger en tydlig funktionsnedsättning och som gör att man inte klarar av sina arbetsuppgifter bör det inte vara svårare, säger hon.

Alexander Wilczek är däremot övertygad om att det blir svårare att bli sjukskriven när diagnosen försvinner. Han förklarar att vid nästan alla psykiatriska tillstånd är individen i fokus. Men vid utmattningssyndrom har en situation, ofta arbetsplatsen, utlöst sjukdomen.
– Den här patientgruppen kommer att hamna i en diagnospool med patienter som har en massa andra tillstånd. Den principiellt stora risken är att Försäkringskassan bedömer att orsaken till sjukdomen hos de flesta i den här poolen ligger hos dem själva och inte i omgivningen.

Han ser därför en risk för att de som i dag får diagnosen utmattningssyndrom tvingas tillbaka till arbetet för tidigt och att deras tillstånd förvärras.
– På sikt kanske de förlorar arbetet och tvingas ta ett jobb på mycket lägre nivå än deras faktiska kapacitet. Det är en stor förlust för dem själva men också för samhället, säger Alexander Wilczek och tillägger:
– Vi vet att de allra flesta av de här patienterna kan vara tillbaka på jobbet inom ett år. Det krävs att man har den uthålligheten. Men det har inte systemet idag. Det ska gå fortare.

Ett annat problem när diagnosen försvinner är, enligt Alexander Wilczek, att sambandet mellan diagnos och arbetsliv kan bli mindre tydligt än i dag.
– Tillståndet är fortsatt kopplat till jobbet. Men sjukvården, Försäkringskassan och samhället i övrigt kommer att frikänna jobbet. Det betyder att arbetsgivarna inte alls behöver bry sig om arbetsmiljön på samma sätt som de gör nu.

Om det tydliga sambandet mellan det som i dag kallas för utmattningssyndrom och arbetsmiljön försvinner påverkas arbetsgivarens ansvar för att anpassa arbetsmiljön, menar även Ulrik Lidwall på Försäkringskassan.
– Det vore olyckligt om den kopplingen försvann. Det är jätteviktigt med anpassning för att försöka få tillbaka folk i arbete, säger han.

Diagnos framöver
Frågan är då vilka diagnoser personer som i dag har utmattningssyndrom får i framtiden.
– Det riskerar att bli stökigt. Jag hoppas verkligen att man hittar ett systematiskt sätt att hantera det här på. Hur de människor som har det som internationellt kallas klinisk burnout ska kategoriseras och vilken sorts behandling de sedan ska ha är fortfarande en öppen fråga, säger Ulrik Lidwall.

Enligt Elin Lindsäter finns det i dag inget som tyder på att utmattningssyndrom ska ersättas med någon ny specifik diagnos. Personer som lider av stress eller utmattning kommer, enligt henne, sannolikt att få olika diagnoser som redan är etablerade i WHO:s internationella diagnossystem.

De som Allt om arbetsmiljö har varit i kontakt med är oroliga för att de ska få diagnoser som depression och anpassningsstörning, trots att de bara saknar energi. Kan det bli så?
Elin Lindsäter konstaterar att utmattning är ett centralt symtom vid diagnosen depression och att anpassningsstörning är en diagnos som betecknar olika sorters svåra reaktioner på livshändelser.
– Det är absolut diagnoser som kan vara relevanta för en del personer. Men det viktigaste är att en person som saknar energi får träffa någon inom vården som gör en ordentlig kartläggning och undersöker vad det beror på. Energibrist kan ha många olika förklaringar, säger hon.

Alexander Wilczek befarar att utmattningssyndrom kan komma att ersättas med olämpliga diagnoser.
– Anpassningsstörning är en diagnos som flyttar tillbaka ansvaret till individen. Det är den bristande förmågan att anpassa sig som har lett fram till att en person blivit sjuk. Det är att säga till individen att du får skylla dig själv om du inte kan anpassa dig och blir sjuk – och ett sätt att frikänna arbetsplatsen.

Innan utmattningssyndromsdiagnosen fanns fick många en depressionsdiagnos.
– Det värsta vore om vi kommer tillbaka till den situationen. Depression handlar mer om något som individen bär med sig, medan utmattningssyndrom mer beror på yttre faktorer som behöver förändras. Även om det kan behövas specifika individåtgärder är det ofta organisatoriska förändringar som behövs på arbetsplatsen för att de ska kunna komma tillbaka, säger Ulrik Lidwall på Försäkringskassan.

Elin Lindsäter tycker att det är viktigt att inte klassa alla som medicinskt sjuka, därför att de har symtom på utmattning. I vissa fall kan symtomen, enligt henne, bero på en livssituation som inte går ihop eller en ohållbar arbetssituation.
– I en sådan situation är det inte alltid hjälpsamt med en massa vårdinsatser som riktar in sig på att ”bota” individen. Personen behöver snarare stöd i att lösa de faktiska problemen.

Om en person mår dåligt på grund av dålig arbetsmiljö är det inte sannolikt att en lång sjukskrivning hjälper, eftersom det inte löser de problem som finns, enligt Elin Lindsäter.
– I den bästa världen får man hjälp av företagshälsovården. Och arbetsgivarens stöd är jätteviktigt när problemen är tydligt arbetsrelaterade.

Men ibland kan det enda rätta, enligt henne, vara att byta jobb.
– Är man på en arbetsplats där man mår väldigt dåligt och det inte finns några tecken på att arbetssituationen kommer att förändras till det bättre är att byta jobb ett viktigt alternativ, säger Elin Lindsäter.

Många sjukskrivna arbetar inom vården. Hur vore det om alla de sa upp sig?
– Det vore verkligen inte bra. Men vi har sett sådana rörelser bland barnmorskor. Det kan bli en viktig signal till arbetsgivare och beslutsfattare att de måste göra något dramatiskt inom sektorn. Då blir det en systemisk förändring snarare än att individer ska sjukskrivas och gå i långa rehabiliteringsinsatser, säger Elin Lindsäter.

Stressforskaren Ingibjörg Jonsdottir konstaterar också att det kan vara rätt för en enskild individ att byta jobb.
– Men att ha det som grundlösning på dåliga arbetsmiljöer i offentlig sektor tror jag inte på. Vi har absolut inte råd med att hela offentliga sektorn ska byta jobb. Och arbetsmiljön för dem som är kvar är ju densamma, säger hon.

Alexander Wilczeks erfarenhet är att om arbetsgivarna är tydliga med att de vill att medarbetare som är sjukskrivna på grund av utmattning ska komma tillbaka till jobbet är de ofta åter på arbetsplatsen inom ett år. Ett sätt kan vara att anpassa arbetstiden till individens behov.

Arbetsgivarnas agerande kan också fördröja en återgång i arbete.
– Om din arbetsgivare säger att du borde söka ett annat jobb går du till jobbet med en enormt hög stressnivå. Det har jag varit med om några gånger med arbetsgivare inom sjukvården, säger han.

Ulrik Lidwall på Försäkringskassan är också tydlig med att det går att göra något åt problemet med att människor blir extremt utmattade på grund av sin arbetsmiljö.
– Vi menar att det behövs ett stärkt systematiskt arbetsmiljöarbete med fokus på de organisatoriska och sociala förhållandena och att det finns en balans mellan krav och resurser i arbetet.
– Arbetsmiljön inom offentlig sektor måste förbättras. Och vi måste få till jämställdhet därhemma, tillägger Ingibjörg Jonsdottir.