Forskare: Vi vet för lite om döden av jobbet

Det förebyggande arbetsmiljöarbetet är i dag till stor del fokuserat på olycksfall och yrkessjukdomar, sådant som det finns statistik över, men det räcker inte – mer behöver göras.

– Det vi mäter kan vi göra något åt, det vi inte mäter kan vi inte göra något åt, sa arbetsmiljöexperten Wiking Husberg.

Wiking Husberg, arbetsmiljöexpert.

Han har tillsammans med sin finska kollega Jukka Takala, som tidigare bland annat varit chef över EU-Osha i Bilbao, och flera andra sammanställt en rapport om arbetsrelaterad dödlighet åt de nordiska ländernas tillsynsmyndigheter för arbetsmiljön.

– Generaldirektörerna ville samla ihop information för att veta om de behövde omprioritera sitt arbete på något sätt, förklarade Wiking Husberg när rapporten, som då inte var helt klar, presenterades på ett seminarium i slutet av april i samband med Arbetsmiljödagen.

Seminariet anordnades av Nordiska ministerrådet och den svenska ILO-kommittén och hölls i Afas lokaler i centrala Stockholm.

Av rapporten framgår att uppskattningsvis 11 730 personer dog i de nordiska länderna under 2019 på grund av sitt arbete. Av dessa berodde 143 på olycksfall på arbetsplatsen. Det är endast en procent av dödsfallen, påpekas det i rapporten. Flertalet beror i stället på exponering av farliga ämnen eller omständigheter på arbetsplatsen som inträffat för många år sedan. Närmare hälften av dödsfallen beror på cancer.

– Vi har utmärkt statistik för olycksfall och yrkessjukdomar i Norden men det är inte hela sanningen och därför behöver vi göra uppskattningar för de arbetsrelaterade sjukdomarna. Vi behöver förbättra vår statistik, sa Wiking Husberg.

Enligt rapporten finns det statistik om de sjukdomar som godkänts som yrkessjukdomar. De minskar, vilket förstås är bra. Men antalet yrkessjukdomar bestäms av lagar och regler i de olika länderna och visar inte hur många som faktiskt blir sjuka av sitt arbete.

– Cancer är en sjukdom. Yrkesrelaterad cancer är ett förvaltningsbeslut, påpekade Wiking Husberg.

Det stora antalet sjukdomar där arbetet är en viktig faktor blir däremot oregistrerade. De ökar dessutom, tillade Wiking Husberg. Sådant som ökar och riskerar att göra arbetstagare sjuka är exempelvis utsatthet för kemikalier och bekämpningsmedel, psykosociala risker på arbetsplatsen, osäkra anställningsvillkor, långa arbetstider och utsatthet för smittsamma sjukdomar. Även antalet som exponeras för asbest ökar, dock till lägre exponeringsnivåer.

Kunskap och förståelse saknas dock om de arbetsrelaterade sjukdomarna och de får därför mindre uppmärksamhet i det förebyggande arbetet både på arbetsplatser, i myndigheters inspektionsverksamhet och i mediebevakningen, enligt rapporten. Det behöver ändras, noterar rapportförfattarna.

Enligt rapporten har exempelvis över hälften av inspektionerna i Finland en koppling till olycksfall på arbetsplatsen och endast 7 procent en koppling till psykisk arbetsbelastning.

– Vi behöver vara modiga och titta mer på skiftarbete, stress, psykologiska och psykosociala frågor, även om det kan vara svårt för en inspektör att efter en inspektion på två timmar säga att nu måste ni ändra på allt det där. Men vi måste få i gång en diskussion, sa Wiking Husberg.

Rapporten påminner också om att människornas och samhällets börda är större än att människor dör. Världshälsoorganisationen, WHO, har därför utvecklat en metod för att ta hänsyn även till individers lägre livskvalitet av till exempel sjukdomar som beror på psykosociala orsaker eller ensidiga och återkommande rörelser som orsakar sjukdomar i rörelseapparaten. Måttet kallas ”Disability Adjusted Life Years", Daly. En Daly står för förlusten av ett års full hälsa. Måttet tar på så sätt också hänsyn till ålder.

De uppskattningsvis 11 730 personer som dog i de nordiska länderna under 2019 på grund av sitt arbete motsvarar 464 000 Dalys, alltså 464 000 förlorade levnadsår.

Wiking Husberg konstaterade att kostnaden för dålig arbetsmiljö är stor och att rapporten visar att det systematiska arbetet behöver skifta fokus.

– Vi måste våga ställa oss frågor som: Är den här stressen nödvändig? Precis som vi förut pratade om ifall det nödvändigt att ha de här rörliga maskindelarna synliga.

Wiking Husberg jämförde med att det fanns kunskap om att asbest var farligt långt innan materialet förbjöds eftersom det fanns länder som ville hålla produktionen i gång. Nu finns kunskapen om stress, osäkra anställningar och mobbning och det går att agera.

– Vi måste få till en arbetsmiljökultur där vi beaktar att även organisatoriska frågor kan orsaka dödlighet och sjukdomar.

Bengt Järvholm, arbetsmiljöexpert.

Även arbetsmiljöexperten Bengt Järvholm var på plats. Han har bland annat tidigare gjort beräkningar över hur många som dör i arbetsrelaterade sjukdomar i Sverige för Arbetsmiljöverkets räkning. Han efterlyste också mer kunskap om arbetsmiljöfrågorna i utbildningssammanhang.

– Blivande chefer måste förstå att så här ska det vara. Det är ett sätt att komma vidare. Det måste skapas ett tryck utifrån på hur man ska jobba.

Bengt Järvholm påpekade att det också är viktigt att få fram statistik som visar vad som fungerar och lyfta fram det.

– Det är viktigt att sprida det som är bra för då vill företag bli bättre.

Efter forskarna klev myndighetsrepresentanter från Norge, Finland och Sverige upp på scen i Afas seminarielokaler.

Monica Seem, avdelningsdirektör på motsvarande norska Arbetsmiljöverket, berättade att de lade en hel del resurser på vägledning och kunskapsförmedling. Utifrån rapportens resultat borde myndigheten fokusera mer på sjukdomar, konstaterade hon.

Danmarks representant Dennis Bacher-Nielsen, uppkopplad på skärm, tipsade om att använda en så kallad ”hotline” för chefer som hade frågor eller problem med den psykosociala arbetsmiljön.

I Finland ser myndighetsstrukturen på arbetsmiljöområdet lite annorlunda, informerade Riku Rajamäki, sakkunnig på Finlands Social- och hälsovårdsministerium. Där finns fem regionala arbetsmiljömyndigheter, som styrs av ministeriet, och som även kontrollerar exempelvis anställningsförhållanden som löner. Före 2020 var det inte så stort fokus på den psykosociala arbetsmiljön och fokus ligger ännu inte där det borde vara, menade Riku Rajamäki och hänvisade till resultaten i rapporten.

– Vi är lite för fokuserade på den individuella nivån.

Från svenskt håll kom Karin Gunther, utredare på Arbetsmiljöverket. Hon berättade om arbetet med den svenska nollvisionen mot arbetsrelaterad dödlighet och att Arbetsmiljöverket har ett särskilt projekt till och med 2025.

Ökad kunskap är viktigt, poängterade hon och nämnde särskilt de mindre företagens behov.

– En superviktig del är att det är lätt att hitta, förstå och använda våra regler.

Även företrädare för parterna var på plats. Utredningschef Boel Callermo på TCO påpekade att det är väl känt att kvinnor är överrepresenterade när det gäller stressrelaterade problem på arbetsplatsen, men att det inte syntes i rapporten.

Hon påpekade att arbetssjukdomar ofta visar sig långt senare i livet än när allt började och att människor kan dö flera decennier efter exponering.

– Det finns inga enkla kausalsamband med det finns ett förlopp. Det kanske börjar relativt enkelt på arbetsplatsen men det får fatala följder.

– Det här är ett jättesvårt område. Att sprida kunskap är oerhört viktigt.

Det systematiska arbetsmiljöarbetet måste vara förankrat i den högsta ledningen och osan måste följas, tillade Boel Callermo.

– Vi har ett bra regelverk i osan men vi måste säkerställa att det efterlevs.

Carina Lindfelt, chef för arbetsmarknadsavdelningen på Svenskt Näringsliv, tog upp de små företagens svårigheter och behov av stöd.

– Jag blev oerhört inspirerad av den norska aktiviteten, som kändes hyfsat framåtlutad.

Hon efterlyste också mer diskussion om kopplingen mellan arbetsmiljö och ekonomi.

Från LO kom arbetsmiljöutredare Carola Löfstrand. Även hon ville se mer stöd till de mindre företagen och efterlyste mer kunskap om arbetsmiljöfrågor och om den svenska modellen i både grund- och på högskolan. Hon ville också se hårdare tag för de arbetsgivare som inte vill göra rätt.

– Vi behöver stärka Arbetsmiljöverkets verktygslåda. Vi kanske ska ha skarpare sanktionsavgifter för de som gång på gång gör fel.

Carola Löfstrand jämförde med att företag som inte betalar skatt kan få näringsförbud.

Partsrepresentanterna fick också frågan om de tyckte att det fanns skäl att omprioritera och arbeta annorlunda med det förebyggande arbetet baserat på resultaten i rapporten. Carina Lindfelt från Svenskt Näringsliv svarade med ett snabbt och kortfattat nej och hänvisade till att parterna har ett sätt att arbeta tillsammans som fungerar.

– Vi har en trygghet i systematiken utifrån hur vi jobbar tillsammans med våra partsbolag och myndigheten. Det kan komma ny kunskap och nya kemikalier och ai-frågor, men vi har en systematik. Det är en trygghet.

Boel Callermo, på TCO, konstaterade att det just nu är stort fokus på arbetslivskriminaliteten och att det finns en risk att det förebyggande arbetet hamnar i skymundan. Hon menade att det kan drabba den arbetsrelaterade dödligheten på sikt.

– Det är viktigt att vi ser till att vi kan jobba med flera frågor samtidigt.

Något som gällde både parterna, Arbetsmiljöverket och regeringen.

Carola Löfstrand, från LO, ville framför allt se ökad aktivitet.

– Det mullrar i LO-leden. Det är inte okej att fler blir sjuka och det är inte okej att fler dör.

Hon påpekade att rapporten lyfte fram att det är en skillnad mellan yrkesrelaterade och arbetsrelaterade sjukdomar och såg ett behov av att ta reda på mer om de som faktiskt är sjuka på grund av arbetet. Carola Löfstrand efterlyste också nya bedömningsgrunder.

– Vi skulle gärna se en uppdatering av ILO-listan så att vi får godkända arbetssjukdomar utifrån ny forskning.